Johan växte upp på familjens gård Skyttorp utanför Rimbo men tillbringade under barndomen långa perioder med sin farmor Alva som han var mycket fäst vid. Han utbildade sig till civilekonom vid Linköpings universitet och 1966 gifte han sig med Elisabeth, och de fick tillsammans döttrarna Matilda och Anna.
Johan Sköld var renässansmänniska, en mångfacetterad tusenkonstnär, med färdigheter inom en rad vitt skilda områden. Sofistikerad teknik, elektronik, musik, språk, hantverk, jakt, bil- och båtliv samt matlagning hörde till det han med samma självklarhet tog sig an.
Det skrivna ordet var kanske ändå hans främsta styrka. Han kunde med enkla ord förklara avancerad teknik så att alla förstod dem vilket han hade nytta av under sitt yrkesverksamma liv. Han var en driven copywriter men behärskade även filmmediet. Han har producerat, regisserat, skrivit manus samt medverkat både framför och bakom kameran och har belönats med en rad svenska och internationella utmärkelser för sina texter och filmer.
Under en av sina studieterminer på Skrivarakademin skrev han en hel roman. Boken blev den första i en serie deckare i skärgårdsmiljö. "Hav av hat" är titeln på Johans fjärde och sista bok, och den kommer ut i höst.
Johans behov av att infria sina drömmar drev honom ständigt framåt. Ordet ”lagom” existerade inte i hans sinnevärld. Med stor intensitet och i högt tempo gav han sig ständigt i kast med nya projekt både i yrkeslivet och privat. På en av sina arbetsplatser gick han under namnet ”enmansarmén” vilket säger en del om hans kapacitet.
Sina sista år arbetade Johan på SL, tockholms lokaltrafik. Där upptäckte man snart vilken enastående resurs han var. Allt mer ansvar och allt fler uppdrag lades över på honom.
Med sin färgstarka personlighet gjorde Johan avtryck i alla miljöer där han verkade. Han hade en drastisk humor, var slagfärdig, och kunde konsten att göra en redan bra historia ännu bättre. Johan skattade livets goda högt men tyckte även om det lilla och enkla, som en tur på sjön eller i skogen.
Mot sina vänner var Johan trofast och lojal. Han var mycket familjekär och pratade ofta om sin älskade Elisabeth och sina duktiga flickor. Till dem går våra tankar i dag.
Vi minns med glädje han bullrande skratt, omtänksamhet, generositet och hans stora hjärta.