Johan fattas oss. Vi tänker på Johans familj och deras stora sorg. En sorg är det också för Lantbrukssverige, som har förlorat en av sina starkaste länkar mellan SLU och näringen – rent av den främste. Johan var tidigt inriktad på att utbilda sig till agronom, och gjorde det på ett helgjutet och ambitiöst sätt. Snart blev han också agronomie doktor i jordbearbetningslära. Inom jordbearbetning och markpackning förenade Johan det svårförenliga – akademi och praktik.
Han smälte samman teori med tillämpning och gjorde komplicerade markpackningssamband tydliga och förståeliga. Det finns nog ingen som fått en mer passande titel, samverkanslektor. Med ett förflutet som östgötsk bondson gjorde han vestenskap av det mest självklara och förde det mot högre vetande.
Johan var ofta anlitad som föredragshållare av lantbruksnäringen. Hans föredrag på odlarträffar var alltid omtyckta och ingen fältvandring var för liten eller ointressant för honom. Hans stora popularitet i Sverige berodde på hans skärpa i ämnet, praktisk kunnande och det vänliga sättet kryddat med en underfundig humor. Han pratade om viktiga frågor så att alla hängde med.
Johan blev ett internationellt namn när det gällde riskerna med markpackning. Han var djupt engagerad i hur spannmålsskördarna skulle kunna höjas och hade ett nära samarbete med branschen för att identifiera vägar framåt. I branschen hade Johan många kollegor som gärna samarbetade med honom och vi var många som gärna och ofta vände oss till honom med svåra frågor.
Johan kunde man lita på. Han var skarp i tanken och en person som fick ett möte och ett projekt att bli fruktbart. Det var roligt att arbeta med Johan. Förutom att vara en lysande akademiker var han en god kamrat med ett stort, varmt hjärta som verkade räcka till alla. Så minns vi Johan.