Jerker Porath var född i Sala och sedermera bosatt i Uppsala och Stockholm. Han utbildade sig vid Uppsala universitet och erhöll sin fil lic i organisk kemi. Poraths kemiska kunskaper blev senare av största värde i hans uppfinningar av nya material för biokemiska separationer.
Jerker Porath blev 1957 fil dr vid Nobelpristagaren Arne Tiselius biokemiska institut, där han i Tiselius fotspår studerade elektrofores av biomolekyler. Mest uppmärksammad blev Poraths utveckling av gelfiltrering i slutet av 1950-talet som ledde till Pharmacias framgångsrika produkt Sephadex, allmänt använd i de molekylära livsvetenskaperna över hela världen.
Jerker Poraths mentor Arne Tiselius hade 1938 fått Sveriges första lärostol i biokemi, Karin och Herbert Jacobssons professur. Porath blev 1968 Tiselius efterträdare till denna prestigefulla tjänst vid Uppsala universitet fram till sin pensionering 1987.
Jerker Porath visade genom sin grundforskning i biokemi hur nyfikenhet och upptäckarglädje kunde leda till uppfinningar som fick utomordentligt värdefulla industriella tillämpningar. Han hade vid Tiselius institution fått frihet att utforska vad han själv fann intressant utan att behöva följa ett förutbestämt program. I denna anda värnade Porath om nyfikenhetsbaserad forskning utan pekpinnar från anslagsgivare eller myndigheter.
Efter pensioneringen mötte Porath de svårigheter att erhålla resurser som drabbar många äldre forskare. Han hade dock goda kontakter i USA, där åldersdiskriminering är förbjuden, och blev under 15 år gästprofessor vid University of Arizona i Tucson. Efter återkomsten till Sverige fortsatte Porath sitt vetenskapliga arbete trots sviktande hälsa.