Ivar Lindberg växte upp i Stocka, 25 km från Hudiksvall. Ett sågverkssamhälle med Strömsbruks AB som ägare av praktiskt taget all mark och alla bostäder. Hans far var stabbläggare vid sågverket.
Ivar kom tidigt att påverkas av faderns starka engagemang i den fackliga och den politiska arbetarrörelsen samt i konsumentkooperationen och nykterhetsrörelsen.
Efter folkskola och fortsättningsskola började han som 14-åring att arbeta i brädgården som så kallad märkpojke med en lön av 37 öre i timmen. Därefter arbetade han i timmermagasinet vid en tjärn som var slutet på en tio mil lång flottled. Redan som 15-åring gick Ivar med i SSU-klubben och fick flera olika uppdrag. Hans föreningsengagemang uppmärksammades troligen av Hälsinglands Folkblad i Söderhamn som anlitade honom som notisskrivare från Stokstabygden. Därmed inleddes en lång journalistbana.
Som 19-åring läste han på Forska folkhögskola för att därefter göra sin militärtjänstgöring. På Forska träffade han sin blivande hustru Britta som han gifte sig med 1946.
1947 engagerades han av Hälsinglands Folkblad med placering i Hudiksvall. 1954 fortsatte han till arbete på Norrländska Socialdemokraten, dit han också återvände efter kortade anställningar på andra tidningsredaktioner.
1965 tog arbetet inom dagspressen slut och Ivar Lindberg började som organisationschef i Konsumentföreningen Uppsala med ansvar för information och personal. Där stannade han till sin pensionering 1988.
Utöver sina olika anställningar kom Ivar att engagera sig politiskt, i Hudiksvall, Luleå och Kiruna där han satt i stadsfullmäktige. Ivar var omutlig i sin tydliga demokratiska grundsyn.
Uppsalaåren kom att medföra olika uppdrag för Konsum Uppsala såväl lokalt som centralt i KF. I Riksbyggen Uppsala var han under många år ordförande. Han var även ledamot i Kulturnämden och satt i Stadsteaterns styrelse. Han var även engagerad i Skådebanan, Konstfrämjandet och ABF i Uppsala. Kulturfrågorna låg honom nära och hans entusiasm kunde man inte ta miste på.
Med Ivar Lindberg har en starkt engagerad folkrörelseman gått ur tiden.
Vi minns honom med tacksamhet och gläds över att fått ta del av hans stilla leende efter en stundom engagerad ordväxling.
För socialdemokratiska veteranerna