Irene von Essen Uppsala, född 1919 i St Petersburg, Ryssland har gått bort den 7 juni 2017. Alltid glad och vänlig, med glimten i ögat - det var Irina, som hon egentligen hette.
Irina med familj, mamma Reisa, pappa Nikolai och broder Nikolai flydde revolutionen i Ryssland och hittade genom släktingar en fristad i Estland 1920. Pappa var en uppskattad släktforskare och mamma Resia gav musiklektioner.
Familjen levde ett normalt liv bland vänner och släkt med Mormor Pelageja som samlingspunkt vid samovaren. Annars tog Irina gärna bussen till Revals sandstrand Perita, där man kunde få glass.
Katastrofen kom när Stalin och Hitler 1939 beslöt att byta de Baltiska staterna mot Polen. I stort sett alla baltiska familjer med tysk härkomst flyttade då till Polen och blev där införlivade i den tyska krigsorganisationen. Familjer splittrades och unga personer blev värvade till krigstjänst. Vid krigsslutet hamnade familjen i ett arbetsläger i Tjeckoslovakien där Pappa Nikolai dog 1945 och mormor försvann i en massgrav vid samma tid.
Via UD och de vita bussarna kom Irina så småningom till Uppsala där hon och hennes mamma sammanstrålade med släktingen Michael som bosatt sig i Stockholm redan 1925. En ny och fredlig hemvist för dessa statslösa öppnade sig. Genom sina kunskaper i ryska, estniska, tyska svenska, franska och engelska kom Irina snabbt att få jobb på Almqvist & Wiksell som översättare och monotypskrivare, där hon var kvar till sin pensionering.
De sista åren satte hon stort värde på många personer inom hemtjänsten. Genom sin språkkunskap och sitt stora kulturintresse blev många nyfikna på denna gamla spirituella dam och mötena med personalen blev både uppskattade och givande.
Irinas äldre bror överlevde kriget och fick Alexander och Angela, som är närmaste sörjande. Alexander med familj är bosatt i Filippinerna och Angela med familj är bosatt i Tyskland.
Jag är tacksam för att jag fick lära känna Irina.