Ingrid växte upp i Björkelund, Boden, som det yngsta av lokstallförman Ruben Öhman och hans hustru Vilmas nio barn. Med dagens mått mätt var det en fattig uppväxt, men Ingrid tyckte om att berätta historier om sin barndom. Hon var ett älskat sladdbarn. Det var en tid och miljö som präglades av folkrörelser som arbetarrörelsen, IOGT och Frälsningsarmén.
Efter sju år i folkskola gick Ingrid ett år på Flodmarks Handelsinstitut i Luleå. Under flera år arbetade hon som kontorist vid Umeå Stads Uppbördsverk. Vid tjugo års ålder gifte sig Ingrid med Hans Rönnbäck och flyttade till Umeå. Men maken dog efter bara fem års äktenskap.
Hela sitt vuxna liv var Ingrid en aktiv socialdemokratisk gräsrot. En resa i SSU:s regi gick till Tunisien som nyligen blivit självständigt. Till resans höjdpunkter hörde ett möte med landets president Bourguiba. Trots att resan gjordes med tåg och båt visar fotografierna vita skjortor och nyputsade skor. Reseledare var Sture Jansson, Ingrids blivande make. I och med det nya äktenskapet flyttade Ingrid till Stockholm och blev hemmafru med döttrarna Eva-Lena och Birgitta. Efter sju år gick flyttlasset till Gamla Uppsala. Där föddes sonen Torbjörn. Så småningom utbildade sig Ingrid till barnskötare, ett yrke som hon älskade.
Ingrid har berättat att hon tyckte det var fantastiskt att bo med utsikt över Uppsala högar som hon läst om i skolan. Hon deltog alla år i Gamla Uppsala-spelen, var aktiv i Gamla Uppsala hembygdsförening och satt gärna stugvakt på Disagården. Ingrid var en social person som tyckte om att ha gäster. En av veckans höjdpunkter på äldre dagar var när den läsecirkel hon under flera år ledde i PROs regi träffades hemma hos henne. Ingrid var intresserad av att se världen och hon fick se många länder och världsdelar - något som pappa Ruben och mamma Vilma inte ens kunde drömma om att göra.