Ingrids far, Sölve Richter var en framstående kirurg. Även modern Tyra var utbildad läkare. Ingrid föddes i Uppsala, men familjen flyttade ofta på grund av faderns tjänstgöringar. Hon tog studenten i Sundsvall och studerade medicin i Uppsala. Under studietiden träffade hon sin make Lars Thorén, senare professor i kirurgi vid Akademiska sjukhuset. De gifte sig 1946. Hon blev legitimerad läkare 1948.
När den stora polioepidemin i Sverige bröt ut 1953 fick Ingrid en tjänst som extra underläkare vid Epidemisjukhuset (senare Kungsgärdets sjukhus) där hon arbetade med poliopatienterna. Hon var på plats dag och natt, flera månader i sträck, för att bidra till att rädda ett stort antal poliodrabbade människors liv.
Ingrid utbildade sig sedan vid Akademiska sjukhuset till barnläkare med specialistkompetens 1961. Hon öppnade egen praktik som hon drev under 29 år och var mycket uppskattad av både föräldrar och barn. Otaliga barn togs om hand av den trygga och erfarna barnläkaren Ingrid som behandlade både barn och föräldrar med respekt.
Under flera somrar tjänstgjorde Ingrid som läkare på Barnens Ö och var som sekreterare i Uppsala Majblommeförenings styrelse under många år starkt engagerad för bistånd till barn som hade det svårt.
Ingrid Richter Thorén tog mycket aktiv del i uppbyggnaden av Medicinhistoriska museet, som invigdes 1995. Drivande bakom tillkomsten av museet var maken Lars. Ingrid och Lars kompletterade varandra på ett fint sätt och hennes organisatoriska förmåga bidrog starkt till att museet blivit så framgångsrikt. Hon var även en av initiativtagarna till Uppsalas medicinska seniorer i början av 1990-talet som sedan dess arrangerat aktiviteter för Uppsalas äldre läkare. För sina utomordentliga förtjänster och insatser utnämndes hon till medicine hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Uppsala universitet 2001.
Då Lars avled 2007 slutade Ingrid att komma regelbundet till museet men deltog flitigt i dess aktiviteter. Med obrutet intellekt kunde hon svara på frågor som dök upp från tidigare år. Hon delade med sig av sin erfarenhet, var med sin tid, alltid påläst och hade humor. Hon gick alltid att lita på då hon var ärlig, gedigen och vänfast.
Ingrid var en person att beundra. Hon var klar och tydlig i sin framtoning och uttryckte sig utan omskrivningar vilket var en stor tillgång i känsliga frågor.
Vi är många som kommer att sakna Ingrid och världen har förlorat en ovanligt multikompetent person.