Ingrid föddes och växte upp i Härnösand. Efter studentexamen kom hon 1966 till Uppsala för att studera matematik och filosofi. Studierna blev framgångsrika, och hon anställdes som amanuens i filosofi.
Under studierna träffade hon sin blivande man Sten, och båda erhöll stipendier som tillät dem att studera vid det prestigefyllda Stanforduniversitetet, dit de kom 1972.
Som handledare fick Ingrid en världsledande forskare inom logik och filosofi, Solomon Feferman, och hon disputerade 1979 på en avhandling i mängdlära.
Efter doktorsexamen, skilsmässa och fyra år som Instructor i matematik vid University of Kansas, Lawrence, kom hon hösten 1983 till Uppsala, där hon anställdes som universitetslektor i matematik och blev en aktiv medlem av den nystartade forskargruppen i matematisk logik.
På den matematiska institutionen i Uppsala verkade hon sedan fram till sin pensionering 2012.
Ingrid kom att inneha många uppdrag på såväl institutions- som fakultetsnivå: studierektor, ställföreträdande prefekt, ämnessamordnare samt ledamot av olika nämnder och utskott. Uppdragen sköttes föredömligt – hon var alltid väl påläst, och integritet, lojalitet och plikttrogenhet var honnörsord för henne.
Ingrid tyckte om att vandra i skog och mark tillsammans med sambon Lars Johansson, och hon älskade blommor och att dansa folkdans, vilket hon börjat med redan i Lawrence.
Efter Lars bortgång våren 2013 återknöts kontakten med exmaken Sten, och de levde tillsammans under de sista åren av hennes liv.
”Vad ska du göra som pensionär, Ingrid?” frågade en av oss. ”Lära mig spela piano”, blev svaret, och det satte hon igång med. Det känns sorgligt att hennes pensionärstid blev så kort och att hon aldrig fick uppleva frukterna av sitt idoga övande.
Vi minns Ingrid som en fin människa.