Inger Estham var fil lic i konstvetenskap och teol dr hc vid Uppsala universitet. Hon hade även utbildning från Konstfackskolan i Stockholm. I sitt yrkesverksamma liv var hon avdelningsdirektör/enhetschef för dåvarande textilenheten vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Hon var specialist på kyrkotextilier från medeltid till 1900-talet.
Inger var född i Stockholm och hade rötter i Kullabygden och i Norge. Fadern var sjökapten hos Grängesrederiet. Efter kriget fick hon och modern följa med på hans resor.
Inger fick texil utbildning på Konstfackskolan. På 1950-talet praktiserade hon som brodös på Licium och som formgivare på Uppsala Hemslöjd. Sedan studerade hon konstvetenskap vid Uppsala universitet. År 1974 framlade hon sin avhandling ”Figurbroderade mässhakar från reformationstidens och 1600-talets Sverige”.
Inger anställdes som antikvarie på Riksantikvarieämbetets och SHM:s textilsektion 1960. 1975 blev hon dess chef och därmed ledare för textilkonserveringen. Hon ansvarade för Historiska museets stora textilsamling och för textilkammaren som öppnades 1986.
Inger kom att göra en stor insats för vården och bevarandet av textilier i landets kyrkor. Boken Kyrkliga textilier - arv, utveckling och vård (1976) blev en viktig vägledning för församlingarna. Hon ledde uppbyggnaden av Uppsala domkyrkas textilmuseum 1976. Under hennes ledning ordnades även Lunds och Linköpings domkyrkors textilsamlingar. Inger Estham fortsatte Agnes Brantings forskning kring Birgittinska textilier i Sverige. Hon anlitades som expert vid uppbyggandet av textilutställningen i Vadstena kloster 1981 och tio år senare ansvarade hon för utställningen Birgittinska textilier på Historiska museet vid 600-årsminnet av den heliga Birgittas helgonförklaring. Hon skrev om textilier i bokverket Sveriges kyrkor, i Signums svenska konsthistoria samt 2010 om Uppsala domkyrkas äldre textiler.
Inger hade ett mycket stort musikintresse. Hon gick på konserter i Uppsala, sommarkonserter i Giresta samt reste på operaresor. Allra närmast hennes hjärta låg Drottningholmsteatern som hon redan som liten upplevt och genom hela livet besökte.
Vi, hennes kolleger, är djupt tacksamma över att få ha haft Inger som chef och mentor och som en mycket kär vän.