Inger Antell växte upp i Sigtuna i ett hus vid torget med en stor trädgård som bidrog till familjens försörjning. Fadern, historikern Olof Palme gav sig som frivillig ut i kriget i Finland och stupade vid slaget om Tammerfors 1918. Inger var då bara två år.
Efter fjorton år i Sigtuna flyttar Inger med sin mamma och sina bröder till Uppsala där hon tar studenten 1935. Sommaren 1934 reste hon med farfar Sven och farmor Hanna till Finland. På båten hem träffade hon sin blivande man Henrik Antell. Fyra år senare gifte de sig i Uppsala. Det blev krig och de första bomberna över Helsingfors slog ut alla fönster i lägenheten. Det var kalla vintrar med brist på gas, vatten och värme och många besök i husets skyddsrum. Ändå var det lyckliga år. Inger arbetade på den svenska beskickningen och Henrik som journalist på Hufvudstadsbladet. Först i krigets slutskede tvingades Henrik ut i fält som tolk för de tyska trupperna i Lappland.
1951 sadlade Henrik om och familjen, nu med tre barn, reser till Stockholm där Henrik inleder en karriär som press- och kulturattaché. Paret flyttar sedan runt till London, Danmark, Finland och slutligen London igen. Inger fick som diplomathustru ordna otaliga middagar och cocktailpartyn. De fick många trogna vänner under åren utomlands.
Vid pensioneringen flyttade Inger och Henrik till Uppsala. Inger blev ordförande för Röda korset i Uppsala samt ordförande för bostadsrättsföreningen på Luthagen. Hon fick se fem barnbarn växa upp och kunde glädjas åt sju barnbarnsbarn.
De sista två åren bodde Inger på Stiftelsen Andreas Ands Minne där hon trivdes och njöt
av att få bo som på ett pensionat.
Inger var då den äldste i släkten Palme, socialdemokrat men mycket nöjd när hon som hundraåring fick telegram från kungen.