Umeå Ingegerd Fries, präst, har avlidit 94 år gammal. Närmast anhöriga är barnen Hinrik, Clas, Anders och Agneta och familjer.
Vår mamma föddes 1921 i Uppsala, äldst av fem syskon. Hon tog studenten 1940 på latinlinjen och avlade en fil mag-examen i latin och grekiska. Kort därefter, 1946, lämnade hon Sverige för Island. Hon gifte sig och bodde på gården Lundarbrekka på norra Island, med fårskötsel och kor. Hennes man dog dock efter ett kort äktenskap. 1952 återvände hon till Uppsala, nu med sonen Hinrik.
Intresset för Island har följt henne genom livet. Kort efter återkomsten till Uppsala inledde hon sin bana som översättare av isländsk litteratur. Framför allt Laxness, bland annat ”Salka Valka”, ”Gerpla” och ”Tidens gång i backstugan”. Senare tog hon itu med de isländska sagorna. ”Njals saga” är mest känd och 2006, då hon var 85 år, översatte hon ”Orknöjarlarnas saga” och därefter ”Kormaks saga”. Hon skrev den första svenska läroboken i isländska. För sin gärning för Island tilldelades hon 1990 isländska Falkorden.
Mamma träffade vår pappa Sigurd i Uppsala. De gifte sig 1953 och inom några år föddes ytterligare tre barn. Hon skapade ett trivsamt hem i Svartbäcken i Uppsala. 1970 flyttade familjen till Umeå där Sigurd blivit professor i nordiska språk. Villaträdgården var en inspiration och kanske var det därför hennes första egna bok behandlade växterna i Erik Axel Karlfeldts trädgård. Hon var aktiv i Karlfeldtssamfundet och var under flera år redaktör för Karlfeldtbladet.
När vi barn flyttat hemifrån började mamma se framåt. Hon beslutade sig för att utbilda sig till präst och långpendlade till Uppsala. Vid 62 års ålder prästvigdes hon och verkade i Umeå Stadsförsamling till långt efter pensionen.
2003 var ett händelserikt år. Tillsammans slutförde våra föräldrar arbetet med att ge ut ”Linnés lappländska resa”, Iter lapponicum, där mamma svarade för översättning av de latinska delarna. Samma år blev hon hedersdoktor vid Umeå universitet.
De sista åren blev mer stillsamma, men mammas breda intresse och nyfikenhet avtog aldrig, oavsett om det handlade om tjuvasjisk diktning eller att begripa reglerna i curling. Vi minns vår mamma Ingegerd med tacksamhet.