Med sitt sätt var hon en förebild för många, alltid glad, förlåtande och positiv. Hon föddes i Erikslunds torp och flyttade senare med sina föräldrar och sin fem år äldre bror till ett hus i Rörmyra. Senare byggde även hennes far, Karl Larsson, ett hus där. Det bestod av två våningar med källare och hade centralvärme, något som var mycket ovanligt på den tiden. Hennes far använde virket från det lilla torpet till ladugård på det nya stället, som stod klart 1943. Återvinning på den tiden, som var något hon även lärde oss barn och barnbarn. Ingegärd gick på kurser som ung och lärde sig att bli en god husmor, samt sydde, snickrade, målade, tapetserade, stickade, var med i jordbruket och tyckte väldigt mycket om växter.
Hon gifte sig med Karl-Otto Hägg och de fick tre barn. Sedermera även sju barnbarn varav det äldsta blev som hennes yngsta dotter då hon tillbringade mycket av sin barndom ute hos mormor och morfar.
För nio år sedan råkade Ingegärd Hägg ut för en olyckshändelse, ramlade en morgon i sitt badrum och bröt nacken, sedan tillbringade hon åtta månader på Akademiska. Vi var alla oroliga för henne då hon blev rullstolsburen och förlamad från bröstet och neråt. Med en väldig envishet lärde hon sig äta med specialbestick som tillverkades av den yngste sonens kompis. Hon satt vid sitt köksbord de sista åren, där hon hade en specialtelefon. Där läste hon veckotidningar med en pinne fastspänd på handen så hon kunde vända blad. Hon blev omhändertagen av Bälinges hemtjänst. Sedan pappa gick ur tiden, för åtta år sedan, bodde hon ensam i villan som hon och pappa byggde då de lämnade över jordbruket till sin yngste son Lars-Erik. Den ligger cirka en kilometer från lantbruksfastigheten. Hon kunde komma och hälsa på i sitt gamla hem på högtiderna, vilket hon uppskattade mycket. Hon var överhuvud i vår familj, klar i huvudet och alltid positiv. Ett verkligt föredöme för oss alla.
Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.