Inga-Maja var en genuin folkrörelsemänniska. Hon var tidigt engagerad i nykterhetsrörelsen för att sedan gå över till folkbildningen via Liberala studieförbundet, som efter sammanslagning med Svenska Landsbygdens Studieförbund i slutet av -60 talet blev Studieförbundet Vuxenskolan (SV)
Under hennes ledning utvecklades verksamheten mycket starkt både till volym och lokalmässigt.
Lokalmässigt från ett kontorsrum på 16 kvm i H-Centrum 1967, som delades av tre personer, till 2000 kvm 1976 på Kungsängsgatan 12, där SV fortfarande har sin verksamhet. Däremellan var det flytt vart och vartannat år. Eller som hon uttryckte det ”vi var nästan som statarfolk, vi flyttade för jämnan”.
Verksamheten blomstrade och Inga-Maja var rätt person att ansvara för ekonomin i ett så expansivt skede.
Verksamhet för funktionshindrade och om olika funktionshinder låg henne särskilt varmt om hjärtat. I samarbete med kultursekreteraren på landstinget inleddes ett pionjärarbete som resulterade i en omfattande studiecirkelverksamhet för personer med psykisk utvecklingsstörning i ämnen som enkel svenska, matematik, personlig hygien, matlagning med mera. Hon ordnade också mycket välbesökta föreläsningsserier om olika funktionshinder och hur de skulle bemötas. Deltagarna fick intyg på vad de deltagit i som komplement till sin ordinarie utbildning.Inom ämnesområdet beteendevetenskap initierade Inga-Maja även cirklar på universitetsnivå.
Inga-Maja hade ett öppet sinnelag för att starta nya verksamheter och även efter sin pensionering var Inga-Maja aktiv inom SV. Hon skrev bl a en historik till SV:s 25-årsjubileum, hon var styrelseledamot och en trogen deltagare i cirklar där hon utvecklade både sin konstnärliga och litterära begåvning.
Lantstället på Tvärnö hade en alldeles särskild plats i hennes hjärta. Hon gladdes mycket åt att få åka dit på sommarhalvåret och på fredagseftermiddagen kunde hon oftast konstatera ”oj nu måste jag ge mig av för nu väntar Martin att få åka ut till Tvärnö!”
Inga-Maja Ahlséns bortgång innebär att en betydande folkbildare gått ur tiden. Vi saknar henne men gläds åt den tid vi arbetat tillsammans med henne.