Inga Bengtzon var direktor vid Diakonistiftelsen åren 1967-1985 som första kvinna i den positionen i de nordiska länderna. Det var då som förutsättningarna för relationen mellan kyrka och samhälle förändrades genom traditionskritik, utbildningsexplosion och internationalisering.
Detta observerade Inga. Hon kom att bidra till att moderhustanken avvecklades med diakonissor knutna till institutionen. Hon satsade i stället på utbildning för självständiga kvinnor och män som diakoner. Hon insåg snart att en sådan utbildningssatsning krävde ett djupare forsknings- och utvecklingsarbete. Detta märks i de nya stadgarna från år 1981, där det står att Diakonistiftelsen ”ska främja vetenskaplig forskning inom områden av betydelse för stiftelsens verksamhet”.
Till detta kommer hennes engagemang i den världsomspännande organisationen Diakonia där hon var ordförande mellan åren 1979 och 1988. På detta sätt drogs hon in i den globala teologiska och sociala diskussionen om omsorgens förutsättningar som fortfarande pågår. Som pensionär har hon sammanställt detta material i ett arkiv tillgängligt för framtida forskning.
Vi har haft glädjen att genom åren samarbeta med Inga på olika sätt och har alltid känt hennes stöd då det gäller att utveckla diakonivetenskaplig forskning och utbildning både vid Uppsala universitet och vid Diakonhjemmet høgskole (numera VID vitenskapelige høgskole) i Norge. Hon bidrog med engagerat stöd och som mentor till forskningsprojekt, avhandlingar och europeiska studier. För den gedigna och positiva vänskap som Inga utvecklade vill vi uttrycka vår djupa tacksamhet. Vi kommer att minnas henne som en pionjär för svensk och internationell diakoni.