Ing-Britt växte upp på Strömsbergs bruk, där hon fick lära sig dansa av föräldrarna hemma i köket och följde med dem ut på dans. Ing-Britts stora intresse för dans var väckt. Hon kom att bli en av grundarna av Strömsbergs folkdansgille.
När hon flyttade till Uppsala gick hon med i Fyrisgillet där hon blev en omtyckt och inspirerande ledare. Ing-Britt var en fantastisk instruktör – alltid glad och positiv. Hennes förmåga att ”sätta fingret på” dansens karaktär var enastående samtidigt som hon på ett enkelt sätt kunde förmedla nödvändiga tekniska färdigheter. För sina insatser utsågs Ing-Britt till hedersmedlem och fick Fyrisgillets guldmärke.
Ing-Britt engagerade sig tidigt i Folkdansringen i Uppland. Där samarbetade hon med Bo Peterzon. Deras kurser i bygdedans gjorde att uppländska dansare framgångsrikt kunde dansa upp för Polskmärket.
Tillsammans med Bosse besökte hon också flera gånger USA för att sprida intresset för svensk bygdedans. Ing-Britt erhöll 2001 välförtjänt Polskmärket i guld med motiveringen ”För arbete med uppteckning av bygdedanser i framförallt Uppland, samt för mångårigt och idogt förmedlande av bygdedanser.”
Under 1960-talet och framåt besökte Ing-Britt och Bosse äldre människor som kunde visa hur man dansat i äldre tider. Här kom Ing-Britts erfarenhet, kunnighet och lyhördhet till stor nytta. Det gedigna uppteckningsarbetet ledde till att Folkdansringen i Uppland 1982 kunde ge ut ”Folkliga Danser från Uppland”. Dessa danser låg Ing-Britt varmt om hjärtat. Hon såg med entusiasm till att folkdansare i Uppland fick del av sitt kulturarv.
Minnesvärt är hur Ing-Britt kryddade sin instruktion med livfulla skildringar av mötet med de stordansare hon besökt. För sitt engagemang i folkdansrörelsen tilldelades hon Svenska Folkdansringens förtjänstmärke i guld.
Ing-Britt var en traditionsbärare. Vi är tacksamma att vi fått lära känna henne som person, som instruktör och inspirerande mentor.