Hennes liv och gärning illustreras kanske bäst med ett talesätt som var levande i såväl konkret som bildlig bemärkelse för hennes generation: ”Den villigaste hästen drar tyngsta lasset”. 1922 när Inez föddes hemma på den fäderneärvda gården i Vedyxa så var det i en tid när alla, även barn, förväntades delta i det dagliga arbetet i hushållet och lantbruket. Så efter folkskolan var det bara att börja arbeta. I första boken om grannsocknen Lagga så står i avsnittet om Morstena kvarn: ”En kvinna, som blev särskilt omtalad för att slita hårt i kvarnen, var förre arrendator Frejs piga och ”allt i allo”. Hon hette Inez Maria Elisabet Svensk och var från Danmarks socken”.
Vid den tiden hade hon dock fortfarande kvar sitt flicknamn Käck. Efter tjänst bland annat hos en ”bättre” familj i Stockholm ingick hon 1943 äktenskap med Bertil Svensk från Bollnäs som vid den här tiden hade tagit värvning i flottan. När äldsta dottern fötts så flyttade familjen till Uppsala och bosatte sig 1964 för gott på Inez´ fädernegård.
I Inez generation läste man”Bibliska historien” i skolan. Där stod bland annat liknelsen om att man skall förvalta sitt pund och inte gräva ner det i jorden. Inez och Bertil gjorde tvärtom, de förvaltade och förökade sina tillgångar genom att anlägga Vedyxatippen som i många år tog emot och grävde ner schaktmassor från stans byggen.
Många år av tungt arbete satte sina spår hos båda men de fick sextiofem lyckliga år tillsammans innan Bertil gick bort för nio år sedan. Inez slutade aldrig arbeta, när vi besökte henne brukade hon visa fram de strumpor hon för tillfället stickade på åt barnbarnsbarnen. Vi är tacksamma att hon med sin livslust och alla sina berättelser från gångna tider varit en del av våra liv.