Holsten var en sann humanist men av ett ovanligt slag. Hans enorma vetgirighet saknade gränser och särskilt intresserad var han av landvinningar inom biomedicinen. Tack vare detta kom våra vägar att korsas. Vid 70-talets början uppfanns en ny teknologi, hybrid-DNA -tekniken. Att flytta arvsanlag mellan arter beskrevs 1974 och strax därefter hur man kunde göra förändringar i arvsmassan i djur som går arv. Även om tillämpningar på människan låg i framtiden var det uppenbart att det var en tidsfråga. Framstegen orsakade en berättigad oro hos allmänheten och därför tillsatte chefen för Socialdepartementet 1981 en kommitté med uppdrag att lämna förslag om etisk och social lagstiftning. Holsten knöts till kommitten som etisk expert. Arbetet i Genetikkommitten blev stormigt. Politiska vindar från det gröna hållet ville göra hybrid-DNA-frågan till en ny ”kärnkraftsfråga”. Man menade att hybrid-DNA-tekniken visserligen utlovade nya möjligheter att reducera mänskligt lidande men att den var alltför hotfull för att tillåtas. År 1984 presenterade kommitten sitt betänkande vilket kom att bli historiskt. Sverige var nämligen ett av de första länderna i Europa som satte ned foten i hybrid-DNA-frågan. Förslagen var balanserade och de flesta av dem håller ännu idag. Holsten spelade en tung roll när det gällde att komma fram till en gemensam ståndpunkt. Han lotsade kommitten genom den etiska analysen och hans oeftergivliga mening var att rekommendationerna skulle grundas på tillgängliga fakta och försvarbara värderingar och inte på ett oreflekterat känslostyrt avståndstagande.
De etiska frågorna kring medicinsk forskning sysselsatte honom in i det sista och det var fascinerande att ta del av hans insiktsfulla reflexioner. Med åren blev Holsten en kär vän till oss båda och det var berikande högtidsstunder när vi träffades. Holsten var en unik, rakryggad och vänfast person som lämnar ett stort tomrum efter sig.