När jag var student i tyska Tübingen var det ett enda svensk namn som nämndes i undervisningen, det var Holsten Fagerberg. Det berodde på hans reformationsforskning om de lutherska bekännelseskrifterna.
I vida läger, både i Sverige och utomlands, var Holsten Fagerberg djupt respekterad. Hans sanningslidelse, saklighet och varma hjärta ledde honom in på många olika områden. Ekumenik, dödshjälp och evolutionsläran var några av hans forskningsfält. 1972 fick han av Svenska kyrkans biskopsmöte i uppdrag att göra en utredning om homosexualitet. Han utförde uppgiften tillsammans med en läkare och en sociolog och två år senare presenterade han den rapport som bidragit till de förändringar som senare skett: 1979 upphävde till exempel Socialstyrelsen sjukdomsstämpeln på homosexualitet.
Som den första rektorn på prästernas profilutbildning, Pastoralinstitutet, gillade Holsten att debattens vågor gick höga. Däremot sa han ibland hur trött han var på allt tyckande. Han ville ha sakliga samtal som byggde på kunskap och fakta.
På söndagarna gick Holsten i kyrkan, oavsett om han var i Uppsala eller på sommarstället i Siljansnäs. Det var tvunget att vara förmiddagsgudstjänster, för efter lunch skulle han ut i skog och mark. Under vintersöndagarna ville han åka långfärdsskridskor i Sunnersta. Friluftsintresset hade han med sig hemifrån Malmberget, där hans far var disponent på LKAB.
Efter 50 år promoverades Holsten Fagerberg år 2002 till jubeldoktor vid Uppsala universitet. Han slutade sitt tacktal med att citera Jesus ur Johannesevangeliet: ”Sanningen skall göra er fria”. De orden sammanfattar hela Holsten Fagerbergs gärning i kyrka och samhälle.
Biskop i Västerås stift