Hilda Lind fattas oss! Hon dog på Kristi himmelsfärdsdagens morgon, den dag på kyrkoåret som försöker ge ett språk för tillvarons djupdimension. Hela livet var detta hennes drivkraft, att i ord och handling gestalt det ständiga uppbrottets livsväg.
Vi kände varandra sedan 1960-talet och ”68” kom att prägla oss båda. Vi blev arbetskamrater och nära vänner under tre år i Sankt Peters klosters församling i Lund på 70-talet. Den vänskapen varade livet ut och djupnade under Hildas sista år i Lund.
Redan i Sankt Peters kloster imponerade och inspirerade Hilda i sina vägval: församlingslivets förnyelse i dialog med samhället i ett ekumeniskt och internationellt perspektiv. Kvinnor måste ges det utrymme i kyrkans strukturer som deras faktiska betydelse i kyrkans vardagsliv förtjänade. Alla måste kunna göra betydelsefull kyrklig tjänst utan att vara vigda medarbetare. Ett myndigt lekfolk var hennes kyrkovision.
Dessa övertygelser förblev hon trogen livet ut.
Hilda gjorde det både på en lång rad olika tjänster i Svenska kyrkan på nationell nivå, men också inom olika frivilligorganisationer. Hon jobbade med kvinnofrågor i Lunds stift, och senare som ordförande för kvinnor i Svenska kyrkan.
Hilda var en drivande kraft bakom "Befrielsen, stora boken om kristen tro ". Hon var ordförande i Förbundet kristen humanism och för bönegården Killan i Lunds stift. Hon bearbetade ständigt förståelsen av mission. Som Svenska kyrkans sista missionsdirektor drev hon en integrerad missionsförståelse, och den omfattade både ute och hemma, lära och liv.
Hon var ordförande i Svenska missionsrådet och Svenska kyrkans representant i Sida. Svenska teologiska institutet i Jerusalem låg hennes hjärta nära, och hon gjorde betydelsefulla insatser i omorienteringens tider. Hilda var viktig i Svenska kyrkan.
Sina betydelsefulla och inspirerande insatser till trots var hon människa först – och framför allt en vän, som alltid ville lägga ut på djupet.
Vi är många som sörjer henne med tacksamt vemod. Vi ser henne nu i det sammanhang där ”ingenting skall fattas”.