Herman föddes i Spankkova i Ingermanland, utanför Leningrad (Sankt Petersburg) 1937. Hans tidigaste år präglades av kommunisternas förföljelser och tysk-sovjetiska strider. Efter flykt till Finland undgick han att återbördas till Sovjetunionen för vidare deportation endast genom att han insjuknat i tuberkolos. I stället blev han skyndsamt evakuerad till Sverige och han anlände hit som ensamkommande flyktingbarn 1944.
De följande åren tillbringade han på sanatorier och barnhem innan han kom som fosterbarn till Norsjö vid 11 års ålder. Herman tog realskoleexamen i Norsjö och studentexamen i Skellefteå.
Herman kom till Uppsala 1958 och studerade inledningsvis matematik och fysik, kunskaper som kom väl till pass vid elektronikavdelningens tillblivelse under första halvan av 1960-talet. Han disputerade 1976 med sin avhandling ”Transient and steady state phenomena in silicon crystals and junctions”.
Herman bedrev mycket av sin forskning om detektorer, Schottkykontakter och dioder. Han publicerade flera framstående arbeten. Bland annat är han känd för the Norde plot, som ofta omnämns i läroböcker om komponenter och halvledarfysik. Det är en metod för att, på en mycket elegant sätt, bestämma barriärhöjden på icke ideala Schottkykontakter.
Herman blev senare docent och var ofta verksam i flera projekt om komponentutveckling vid avdelningen. Speciellt var hans djupa kunskaper om halvledarfysik, och även hans matematiska kunskaper, ovärderliga och mycket uppskattade av både doktorander och forskare vid avdelningen. Han gav också kurs om halvledarkomponenter för några generationer av doktorander.
Herman Norde var långvarigt verksam vid avdelningen för fasta tillståndets elektronik, Institutionen för Teknikvetenskaper, Uppsala universitet. Även efter pensioneringen fortsatte Herman att vara verksam vid avdelningen som forskare emeritus.