Henry Johansson studerade medicin vid Karolinska Institutet, och hade en lång och framgångsrik tjänstgöring vid kirurgkliniken på Akademiska sjukhuset, och var professor och prodekanus på Uppsala Universitet. Han var en erkänt skicklig läkare, en mycket vänlig och ömsint person samt mentor för ett stort antal kirurger.
Han startade som en bred och kunnig allmänkirurg och blev internationellt erkänd som företrädare för den operativa behandlingen av hormonproducerande tumörer. Henry intresserade sig speciellt för sköldkörtel och bisköldkörtelkirurgi, och han blev landets förste professor i endokrinkirurgi. Hans passion och nytänkande bidrog på ett avgörande sätt till att framför allt patienter med bisköldkörtelsjukdom kunde diagnosticeras och behandlas operativt. Han lotsade med varsamt erfaren hand många doktorander på Uppsala Universitet och Akademiska Sjukhuset till ny kunskap om bisköldkörtelns funktion och olika sjukdomstillstånd.
Hans patienter uppskattade hans klokskap och vänlighet samt förmågan att aktivt lyssna och personcentrera den kirurgiska vården långt innan detta blev erkänt. Det var alltid trevligt att arbeta med Henry och hans goda idéer bidrog till utvecklingen av ett osedvanligt framgångsrikt team.
Henry Johansson deltog i Medicinska forskningsrådets och Cancerfondens anslagsfördelning, ägnade stort intresse åt patientsäkerhetsfrågor i vården och var medlem i patientskadenämnden. Han var ledamot i Kungliga Vetenskapssocieteten. Efter pensioneringen kom Henry Johansson att ägna betydande tid att introducera utländska läkare till svensk sjukvård och åt medicinhistoriska föreningen och blev föreståndare för medicinhistoriska museet. En stark nytänkare, älskad chef, efterfrågad läkare och verklig hedersman har gått ur tiden.