Hans Sandberg var inte vem som helst i litteraturvetenskapliga kretsar utan den som lagt hela fundamentet för Dagermanforskningen genom textutgåvor, en bibliografi, en brevutgåva, egna uppsatser. Nu är alltså Uppsalaprofilen Hans Sandberg död.
Hans och hans bror Lars var födda i Tranås. Om den staden finns det gott om berättelser av självaste Piraten och Hans gjorde egna insatser som både muntlig och skriftlig berättare. Sålunda kunde man den sista tiden se honom promenera på Tranås esplanad vid sidan av en vacker persiska. Och vilka felaktiga slutsatser skulle inte Piraten kunnat dra av denna syn!
Det sista Hans publicerade var en artikelserie i Tranåsposten om tillkomsten av Folkets park. I skolan uppmärksammade man Hans studiebegåvning och man sände honom till Uppsala där han studerade litteraturhistoria för professor Victor Svanberg och en del andra ämnen som senare gjorde honom till en idealisk granskare av sakligheten i ordlistorna i Strindbergs Samlade Verk. I Hans Sandbergs fall ledde alla dessa engagemang till en lagerkrans och ett ovanligt välförtjänt titel som hedersdoktor vid Uppsala universitet år 2001.
Bland mänskliga dygder var rättvisan och sanningslidelsen de dominerande dragen hos Hans. Han brukade säga att det var rena tillfälligheten att han kom att ägna sig åt Dagerman. Detta är formidabel lögn! Den som kände Hans närmare kunde se släktskapet mellan de två herrarna. Hans lögn måste ha berott på att han äntligen till slut själv måste ha sett vad som var uppenbart för alla: den skörhet som måste drabba alla som närgånget granskar sin samtid.
När jag ringer Washington D.C. för att meddela Dagermans dotter vad som hänt utbrister hos: ”Han insats har varit ENORM!”. Mycket riktigt kan man i dagens tidning läsa att Frankrikes nye president utsett Dagermans franske förläggare till kulturminister. Så går livet vidare!