Hans växte upp i Uppsala, läste medicin och statistik, gick ett-årig utbildning på Sandöskolan avsedd som förberedelse för framtida tjänster i låginkomst länder. Han gick en tio-veckors diplomkurs i Public Health/tropikmedicin vid det nybildade International Child Health, ICH, på Uppsala universitet och disputerade 1986. Han hade ett genuint intresse för globala frågor, reste vida kring, ibland i sällskap med sin fru Agneta som var barnmorska och senare läkare. Vid livets slut hade han hunnit besöka mer än 120 av jordens 190 länder och torde därmed vara svårslagen i fråga om internationell erfarenhet.
Redan i småskolan noterades det att han hade en makalös receptivitet och senare i livet kunde han stoltsera med att läsa valda delar av Shakespeares dramer utantill.
Men Afrika lockade och 1979 blev han Medical Officer i Nacala i Mocambique för ett upptagningsområde med 360 000 innevånare. Han fick då ta hand om en stor epidemi av en egendomlig spastisk förlamning som främst drabbade kvinnor och barn. Det fanns många tänkbara orsaker att foga samman för diagnos – cyanidförgiftning från stapelfödan maniok vars innehåll av cyanid inte hunnit avgiftas under pågående torrtid och med föga tillgång till animalt protein.
Denna sjukdom – benämnd Konzo väckte enorm uppmärksamhet och Hans fick i ett senare skede studera sjukdomen i fem andra afrikanska länder förutom att den blev temat i hans kommande avhandling. Konzo studerades senare i mer än ett tiotal avhandlingar med Hans som handledare.
De närmaste 13 åren var Hans knuten till det nybildade ICH i Uppsala där han med stor intensitet utvecklade sin forskning rörande länkar mellan hälsa, fattigdom, nutrition och utbildning framför allt med sikte på Afrika. Hans blev alltmer ianspråktagen av Sida och olika grenar av FN-systemet för utredningar och utbildningsinsatser. Han började förfina och raffinera sin föreläsningskonst framför allt vid efterutbildningskurser vid ICH men också alltmer ute i världen inför alla slag av åhörare. Det var ingen ände på hans uppfinningsrikedom när det gällde att illustrera budskapet som alltmer gällde att göra den globala statistiken förståelig.
Hans sökte med tiden flera professurer och utnämndes 1997 till Professor i Internationell Hälsa vid Karolinska institutet. Hans cv, vars innehåll är såsom antytts ovan magnifikt och omfattar inte mindre än 27 A 4 sidor och därmed omöjligt att ens sammanfatta i en minnesruna. Där nämns 126 vetenskapliga artiklar, 1,5 sida av utmärkelser inklusive den i TIME Magazine (”one of the 100 most influential people in the world, 2012”), medlem i svärdslukarorden och slutligen 1974–1984, “At home full-time caring for my 3 children during a total of 18 months”.
Hans var samtidigt en vänlig, hjälpsam och omtänksam person, det var en stor glädje och stimulans att ha honom som medarbetare och vän.
För tidigare och nuvarande ICHs/IMCHs personals vägnar
Professor emeritus,