Min pappa Hans Rosling har avlidit. När jag läser alla vackra ord som skrivs om honom ser jag en person som var otroligt stark och som hjälpte alla svaga. Det får mig att tänka på Bamse. Fast pappa var mer som hela Bamsegänget. Som Bamse ville pappa hjälpa alla utsatta, han kunde var irriterande präktig och han var aldrig sen att läxa upp dem som enligt honom gjorde fel. Som Skalman hade han svar på allt och slutade aldrig förklarade. Som Lille Skutt kunde hans fantasi skenade iväg och han tänkte ut allt farligt som kunde hända.
När jag i sjuan skulle övernatta på ungdomsgården Villan i Ekeby ville pappa tala med mig innan. På hans kontor, i en två kvadratmeter stor garderob i källaren, fick jag en föreläsning om säkert sex. Han tillade att om jag skulle bli med barn skulle han och mamma naturligtvis ta hand om barnet så att jag kunde gå ut skolan. Han var extremt pinsam och jag förklarade att vi skulle se på Monte Pyton filmer och äta varmkorv. Så vitt jag minns var det vad vi gjorde. Men så jobbade pappa, han såg framför sig det värsta möjliga, skrämma upp oss barn så att vi inte gjorde nått galet och sen fick vi göra vad vi ville.
När pappa vara föräldraledig med mig gick han med barnvagnen i skogen för det var pinsamt med kvinnor som tittade och sa att han var duktig. Och särskild duktig var han inte. Hans insatser i hemmet omfattade inte tvättmaskinen, glömda gympapåsar som surnar i hallen och matsäck till friluftsdagar. Men det var å andra sidan inget snack om att han skulle sköta hemmet i Uppsala när mamma veckopendlade till Söderhamn i två år för att göra AT på läkarutbildningen. De åren blev det ofta pappas paradrätt, havregrynsgröt. Ibland kallad havresufflé för att bli lite festligare. Så länge han inte glömde salta tyckte vi barn att det var helt ok och det fanns alltid gröt så det räckte åt våra kompisar.
Precis som för Bamsegänget var livet med Hans ett äventyr, det hände oväntade saker och han var aldrig rädd för det okända. Pappa var rolig och okonventionell, han älskade siffror och överslagsberäkningar, han brann för rättvisa och sanning och för pappa var det självklart att det han hade att säga var viktigt för alla att höra. Framför allt tyckte pappa att det var roligt att leva och det var roligt att leva med honom.