Vår gamle vän och kollega Halle, en märkesman inom svensk bakteriologi, har gått ur tiden. Halle läste medicin i Uppsala där han disputerade på en avhandling om sjukdomsframkallande faktorer hos gula stafylokocker. Han blev den förste överläkaren på det nya bakteriologiska laboratoriet i Västerås 1969. Detta utvecklade han snabbt till ett välfungerande diagnostiskt laboratorium med modern diagnostik för att förbättra smittspårning.
I Uppsala hann Halle med att vara Förste Kurator på Östgöta Nation och Stormästare av Juvenalorden. Han var i många år Svenska Läkaresällskapets sekreterare. Halle var klartänkt, kunnig, kritisk och orädd, vilket inte alltid uppskattades av överordnade byråkrater. Halles nyckelroman ”Häxbrygd” lär ha hämtat intryck från byråkratin i huvudstaden.
Halle var på 1980- och 90-talen överläkare vid Smittskyddsinstitutet (SMI). Där drev han bland annat frågan om en nationell referensmetodik för kvalitetssäkring och undervisning, vilket resulterade i ett antal ”gula böcker”, Halle engagerade sig även i en stor internationell studie av ett nytt vaccin mot kikhosta. Han var ansvarig för den mikrobiologiska diagnostiken av kikhostefallen, och han arbetade målmedvetet för en internationell acceptans av nödvändiga bättre diagnostiska kriterier. Halle deltog också i de följande prövningarna av kikhostevaccin inom smittskyddsinstitutets ram, och han följde oförtrutet utvecklingen av kikhostans epidemiologi i Sverige.
Halle engagerade sig också i u-landsfrågor och var redan 1981 ansvarig för ett sedermera 30-årigt projekt att starta upp kvalitetssäkrad diagnostik och forskning på Universitetet i León (UNAN-León), Nicaragua. Denna uppbyggnad av ämnet medicinsk mikrobiologi under Halles ledning i mer än 20 års tid resulterade i nio avhandlingar och Latinamerikas bästa kliniska utvärdering av det nya vaccinet mot rotavirus.
Vi saknar vår aktive och stridbare kollega.