Hans var född och uppväxt i Göta Älvdal i jordbruksmiljö men var Uppsalabo i större delen av sitt liv. Här hade han tjänst som åkerfogde hos kommunen men arbetade också på SLU under en period. Parallellt med detta målade och skulpterade han. Hans vistades sista åren på vårdhem men hade även efter sin pensionering varit verksam kulturarbetare.
För både Uppsala Industriminnesförenings och Livsmedelsarbetareförbundets räkning hade jag nöjet att ge honom uppdrag. Vi hade många trevliga upplevelser ihop. 1990 fick han uppdrag från Anders Diös AB att göra ett motiv med byggnadsarbetare till ombyggnaden av kvarteret Svava. 1997–2006 gjorde han en skulpturer med industriella motiv, han gjorde industriarbetare och järnbruksmotiv men innan dess dominerade djurmotiv och människor som arbetade i jord- och skogsbruk. Men han utformade också kyrkliga verk.
Hans gick grundligt tillväga vid utformningen av kroppställningarna. Albin Amelins påstående att det ’inte fanns’ några arbetande kvinnor att skildra, betraktade Hans som obegripligt. Vid arbetet med smidesarbetare skrev han en uppsats om bondesmidet i Uppland och inventerade smedjor.
Ett uppdrag som han värdesatte mycket var att delta i en utställning till minne av Döderhultaren. 2006 fick han Första majkommitténs i Uppsala kulturpris och senare Upplands Fornminnesförenings medalj. Ofta medverkade han i Linnés Sävja med sina verk och sitt fiolspel och hade titeln Riksspelman. När vi gjort en bryggerihistorisk utställning som skulle visas på Arbetets Museum i Norrköping, spelade Hans "Kväsarvalsen" vid invigningen, stampade i golvet och avslutade med att vissla tonsäkert till åhörarnas förtjusning. Nu lever minnet av honom genom hans verk till glädje för oss brukare. Vi delar sorgen efter en fin vän och konstnär.
Vännen