Ibland tystnar en ton i en klang, och även om man ersätter den tystade tonen med en ny så kommer klangen att bli annorlunda, för den gamla tonen hade sin speciella och unika prägel.
Vännen Hasse Borg var en framstående och respekterad forskare på miljöområdet, men om detta får andra uttala sig. För mig var han framför allt både en nära personlig vän och en spelkamrat i olika orkestrar under mer än 40 år. Vi har spelat tillsammans, inte minst i storbandet Palladium, som Hasse var med om att starta 1974 och som han också ledde. Hans förstatrumpetstämma hade, precis som Hasse själv, en klarhet och pondus men ändå en enkelhet som var som hans person. Den bara fanns där, stadig och stabil men som också kunde överraska med kraftfulla tonsprång på höjden när så krävdes. Hasse Borgs trumpetspel har förgyllt många stora och små Uppsalaorkestrar sedan slutet av sextiotalet, både inom jazz, soulmusik och samba.
Det kommer att saknas en ton i klangen även om vi i Palladium fortsätter att spela – Hasse hade aldrig accepterat att orkestern tystnade bara för att han lämnat oss. Och det kommer ännu mer att saknas en ton i vänkretsen – vi som emellanåt reste tillsammans, eller gick på teater och konserter, eller bara avnjöt god mat och dryck i vänners sällskap. Det ska vi fortsätta med – Hasse skulle aldrig acceptera att detta upphörde bara för att han lämnat oss. Vi kommer alltid att med saknad minnas tonen av Hasses frustande muntra skratt, glimt i ögat och hans förkärlek för burlesk och burdus humor, men också hans förmåga att vara vännen i nöden för den som så behövde, och hans rakryggade integritet.
Hasse rycktes bort alldeles för tidigt. Han hann inte mycket mer än att gå i pension och borde ha fått tid åt sitt trumpetspel och sin andra stora talang, akvarellmålning och då gärna med motiv från den natur som han älskade, både som forskare och som privatperson.
Hasse var ingen de stora åtbördernas man. Sannolikt hade han protesterat mot tanken på att någon skulle författa sådana här minnesord för publicering. Men vi som är kvar kan bara instämma i den klassiska American Songbook-melodin: There will never be another you.