Gustav Persson började som 15-åring arbeta vid Posten i Uppsala. Där tog han direkt itu med organisera arbetskamraterna fackligt på uppmaning av AGA Carlsson, en legendar i Uppsalas arbetarrörelse. Det var också AGA som såg till att Gustav kom till Brunnsviks folkhögskola. Brunnsvik betydde mycket för Gustav då och för resten av livet. Gustav rekryterades till LO av Rudolf Meidner som han mötte på Socialinstitutet efter studierna på Brunnsvik. Och han verkade på LO en stor del av sitt yrkesliv. Han var bland annat talskrivare till två LO-ordföranden och han var en tid kanslichef. På LO fick han börja arbeta med de frågor som blev ”hans” – socialpolitik och arbetsmarknad – och han skrev en liten bok ”Daghemsfrågan – ett arbetsmarknadsproblem”. Han såg ojämlikheten mellan kvinnor och män.
Samtidigt var Gustav Persson också politiskt aktiv. I Uppsala var han ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, ordförande i socialnämnden och kommunalråd. Och han var riksdagsledamot för S 1982–1991.
Han var ordförande för Försäkringskassan i Uppsala län och han satt i Uppsala universitets styrelse.
I såväl LO, kommunen som riksdagen drev Gustav uthålligt, konsekvent och helhjärtat sysselsättningsfrågor i vid mening. Han kombinerade facklig-politisk samverkan med framsynthet. Bevis på det är mångfaldiga. Han var drivande i stora utredningar om sysselsättning och rehabilitering. Det resulterade i dagens lagstiftning om stöd till återgång i arbete för sjuka och arbetslösa. Han såg socialförsäkringen med ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetsskada som en hörnpelare i välfärdsbygget.
Som pensionär var Gustav ordförande i PRO-distriktet i många år liksom i Arbetarrörelsens Historieförening i Uppsala. Han var en av grundarna av s-föreningen Veteranerna. Han var en förebild och mentor för flera generationer.
Vi minns Gustav med stor värme och gränslös respekt.