Gustaf Eriksson, vår färgstarke förre chefsjurist och arbetskamrat har lämnat oss. Han var bondsonen och elektrikern som läste till jurist och blev en av nyckelpersonerna när Sverige, som första land, införde regler för att förhindra skador på människor och miljö från den ökande spridningen av kemikalier i samhället.
Gustaf var sekreterare i Kemikommissionen vars förslag ledde till en genomgripande reformering av kemikaliekontrollen. Det inledde en nyordning i vårt land som i sin tur inspirerat till dagens EU-regler (REACH-förordningen). Samtidigt organiserades kontrollen av bekämpningsmedel på ett nytt sätt. De mest farliga ämnena togs ur bruk. Farliga kemikalier ersattes av mindre farliga. Mängderna bekämpningsmedel som användes halverades två gånger om.
Gustaf var Kemikalieinspektionens chefsjurist under dessa betydelsefulla år. Han förde med sig erfarenheter från yrkeslivet som gjorde honom unik i rollen. Många naturvetare anställdes när KemI bildades, de kunde riskbedöma men hade liten kunskap om att handlägga ärenden. Gustaf höll kurser i myndighetsarbete så att vi alltid skulle veta vilka vi var till för. Hans realism, humanism och rättsförståelse hade avgörande inverkan på hur vi sedan agerade i vårt myndighetsarbete.
Gustaf medverkade också till att dela svenska erfarenheter med andra länder. Det avslutande uppdraget gick till Kroatien inför dess EU-inträde, han var då 72 år. Gustaf var handlingskraftig, klok, orädd och verklighetsnära. Han höll ogärna inne med sin ståndpunkt. Det gällde att komma väl förberedd när man skulle fråga honom till råds. Myndighetens handläggare måste kunna tänka själva, veta att tillämpa reglerna och förstå att agera när det behövdes. ”Har ni gjort några fel den här veckan då?”, kunde Gustaf fråga. Ingen undgår att göra fel ibland. Låt det sporra till lärdom och utveckling. Efter pensioneringen förnyade Gustaf sin elektriker-behörighet. Sjuttiosju år gammal gjorde han sitt sista el-jobb, för som han sa ”jag tar inte nya jobb nu för jag vet inte om jag kan slutföra dem”. Lojaliteten till uppdraget var en hederssak.