Gunnar Götestam föddes i Uppsala och efter studentexamen och en fil kand i bland annat psykologi läste han till läkare och var under ett antal år överläkare på Ulleråkers geriatriska klinik. Han disputerade i både psykologi och medicin 1976 och 1977 och blev därefter professor i psykiatri i Trondheim och överläkare på Østmarka sjukhus.
Gunnar var mycket framstående inom sitt område som rörde kognitiv beteendeterapi vid bland annat ångest, fobier och ätstörningar. I fem omgångar var han gästprofessor vid Stanford Medical School i USA. Han skriftliga produktion omfattar omkring 700 titlar, de flesta vetenskapliga artiklar och rapporter men också ett 60-tal populärvetenskapliga artiklar och medverkan i 75 böcker. Han bidrog starkt till psykiatrins utveckling vid universitetet i Trondheim och ledde 20 doktorander fram till examen. Han erhöll 2003 den högsta utmärkelsen en utländsk medborgare kan få i Norge, då han blev riddare av 1:a klassen av Den Kongelige Norske Fortjenstorden.
Gunnar hade musiken som sitt stora intresse och sjöng i körer i både Sverige och Norge. Han var en skicklig pianist och spelade orgel. Han var ordförande i den kommitté som svarade för restaureringen av Wagnerorgeln i Nidarosdomen, han var biträdande ordförande i Konserthusets vänner i Trondheim och han var under många år ordförande i Cahmansällskapet som bland annat arrangerar orgelveckor i Lövstabruk.
Gunnar och Bengta arbetade 1964–1965 med undervisning och sjukvård i Svenska Baptistsamfundets mission i Kongo.
Gunnar var framför allt en god vän med ett stort mått av värme och humor. Han gillade upptåg och överraskningar. Många blev hans vänner på Waldenströmska studenthemmet, i Baptistkyrkan och Valsätrakyrkan där han och Bengta var mycket aktiva innan de flyttade. De återvände ofta till Uppsala och vännerna, särskilt under somrarna, då de bodde på sitt sommarställe i Lurbo. Alla som lärde känna Gunnar minns honom med stor tacksamhet och glädje.