Gunnar Flemström föddes i Uppsala. Som 6-åring tillbringade han en tid tillsammans med sin farfar i Jämtland, vilket kom att väcka ett starkt intresse för naturen. Till detta bidrog att han en sommar fick hjälpa en fiskeriintendent att sätta ut öring i en sjö för att stärka den ekologiska balansen. Efter studentexamen i Uppsala 1960 påbörjade han medicinstudier och engagerade sig samtidigt i forskning kring magtarmkanalens funktion. År 1973 disputerade han för medicine doktorsgrad med en avhandling om jontransport i magsäcken. Efter ett gästforskarår i USA erhöll han forskartjänst och utnämndes 1985 till professor i fysiologi i Uppsala, en anställning som han innehade till pensioneringen 2008.
Gunnar Flemström var en uppskattad lärare och internationellt framstående forskare. Han belönades med studenternas “ros” till bäste föreläsare och hans forskning uppmärksammandes med flera nationella och internationella priser. Han publicerade ca 200 vetenskapliga artiklar. Ett banbrytande fynd var att visa hur tolvfingertarmens frisättning av bikarbonat skyddar slemhinnan från att skadas av den sura magsaften. Flemströms forskning har engagerat och entusiasmerat ett stort antal lärjungar och kollegor såväl vid den egna institutionen som i övriga Sverige och utlandet.
Det i barndomen grundade intresset för naturen låg hjärtat nära. Senare i livet fick han fantastiska naturupplevelser kring det ensligt belägna fritidshuset utanför Tobo. Många är de luncher då Gunnar berättat för oss kollegor om helgens fynd av sällsynta växter, spår efter björn, varg, lo och järv, eller då han sett björnen, blivit antastad av slaguggla eller hört ljudet från vargar som kalasar på ett byte några tiotal meter från vägen där han gick.
Vi som haft förmånen att dagligen umgås med Gunnar saknar hans klarsyn, lågmälda humor, godmodiga berättande och finurliga glimt i ögat.