Gunnar Dahlström föddes i Nässjö och tog studenten i Jönköping, läste medicin vid Karolinska Institutet och blev med lic 1942. Gunnar drabbades av tuberkulos under militärtjänstgöring som läkare på Gotland. Många av de värnpliktiga insjuknade också. Smittkällan var ”den duktige kocken, som kokade världens bästa ärtsoppa”. Detta var 1942. Det fanns ännu inga mediciner verksamma mot tbc. På Söderby Sjukhus delade Gunnar rum med medpatienten Hans Difs, som var läkare på Serafimerlasarettet. De pratade tuberkulos förstås, speciellt den höga incidensen bland inryckta rekryter. En del av de nyinryckta blev Calmette-vaccinerade, andra inte. Fem år senare kom Gunnar som läkare till Serafimerlasarettet. De påbörjade sin planerade analys. Data på tuberkulintest, vaccinationer, och insjuknande i tuberkulos från närmare 70.000 rekryter insamlades och analyserades ”för hand” – före datorernas intåg. Vaccinet gav ett nästan 80%igt skydd mot insjuknande i tuberkulos. Studien ledde fram till Gunnars gradualavhandling och docentur i medicin 1953.
Gunnar blev 1964 överläkare vid lungkliniken på Akademiska sjukhuset. Han etablerade samarbete med Erik Fagerberg, och allergologin som blev en viktig del av lungkliniken. Forskning bedrevs på bred front, till exempel om arbetsförmåga vid KOL, lungcancer, epidemiologi och andra aspekter av astma, asbestos, och smittsamhet vid tuberkulos.
Gunnar utnämndes 1972 till professor i medicin, speciellt lungmedicin. Han blev dekanus för medicinska fakulteten redan 1970, alltså innan han blev professor. Internationellt gjorde Gunnar betydande insatser inom IUAT – International Union Against Tuberculosis. Som emeritus professor ledde Gunnar Svenska Läkarsällskapets delegation för medicinsk etik. Den verksamheten avhandlade många problem som låg i tiden då och nu.
Under sina sista år var Gunnar helt blind. Men han höll sig à jour med händelser i världen. Hans dotter Signe läste upp nyheter från medicinska tidskrifter.
Sin 100-årsdag firade Gunnar med den äran, hade en god lunch med sina döttrar. Dagen därpå avled han lugnt och stilla.
Ett värdigt slut efter ett långt och produktivt liv!