Gunilla föddes som yngsta dottern i familjen Hamberg på Kinttula gård, en anrik tavastländsk herrgård. Omständigheter, som gårdens förverkande samt bägge föräldrarnas förtidiga död, tvingade Gunilla att i tidig ålder lita till sig själv. Hon flyttade in hos sin mormor, änka efter den legendariska Guss Mattson, kemisten som i sina ”I dag” kåserier i Hufvudstadsbladet, skildrade Helsingforsvardagen med bitsk men samtidigt kärleksfull humor.
Denna galghumoristiska inställning till livet var féernas gåva till Gunilla. En förmåga som skulle visa sig vara till välsignelse ty Gunilla tillhörde den generation vars ungdomstid förmörkades av krigsåren 1939–1944.
Under sitt äktenskap med Rabbe Casper Wrede där dottern Eva föddes, beslöt Gunilla, att utbilda sig till folkskollärare. Hon tog examen 1956 vid Ekenäs seminarium. Gunillas intresse för språk, litteratur och pedagogik, förde henne vidare till studier vid Jyväskylä universitet. Med behörighet att undervisa i såväl finska som svenska samt några år av uppskattad lärargärning i Pojo och Ekenäs, tog hon 1968 steget över till Eskilstuna i Sverige.
Där verkade hon som invandrarkonsulent samt undervisade finska barn i svenska.
1976 utnämndes hon till rektor för invandrarundervisningen i Uppsala. Under de år som följde blev Gunilla en uppskattad föreläsare i hela Sverige. Hennes brinnande intresse för tvåspråkighet resulterade även i artiklar i Skolöverstyrelsens publikationer samt i tidskriften Invandrare och minoriteter.
Politiskt engagerade sig Gunilla i miljöpartiet som hon företrädde i landstinget, Akademiska sjukhusets styrelse samt som nämndeman för Uppsala tingsrätt.
Många långa sommarlov firades i Finland, i Ekenäs skärgård, alla vänner till glädje. Det var fest när skrattet kom i kaskader. ”En sann humanist och härlig människa” är vännernas minnesbild av Gunilla.