Gunilla växte upp i den konstälskande släkten Josephson, något som kom att prägla hennes eget val av yrkesbana vid Uppsala universitet där hon disputerade, blev docent och universitetslektor. Som nära vänner från ungdomsåren har vi haft den stora glädjen att följa henne genom livets faser. Hennes akademiska huvudintresse var den svenska konstindustrins utveckling. I doktorsavhandlingen ”Svenska slöjdföreningen och konstindustrin före 1905” ger hon ett historiskt perspektiv på Svenska Slöjdföreningen grundad för snart tvåhundra år sedan och från 1870 med uppgift på att främja konstindustrin i Sverige.
Gunilla Frick fortsatte sedan med att följa upp vad som hänt under 1900-talet i Sverige. Hon riktade blicken mot konstnärers och formgivares arbetsvillkor i industrier som växt fram ur det gamla hantverket: tillverkningen av keramik, glas, textilier och möbler. Fyra typiska, välkända företag valdes ut där hon närstuderade tillverkningen och konstnärernas roll i denna liksom deras anställningsförhållanden, kontrakt med arbetsgivaren, och deras lagliga rätt till den konstnärliga delen av produktionen. Att skillnaderna var stora vid Rörstrands porslinsfabrik, Orrefors glasbruk, Borås Wäfveri och Dux möbler illustreras med all tydlighet i hennes bok ”Konstnär i industrin” som 1986 blev resultatet av denna forskning. En blandning av otrygghet, bundenhet, frihet och kreativitet i olika proportioner kännetecknade yrkesutövande konstnärer som verkade inom konstindustrin. Att hennes hjärta brann för de tre förstnämnda företagen framgick inte minst vid våra besök där under senare år.
Boken ”Konstnär i industrin” väckte uppmärksamhet inte bara i konstvetenskapliga kretsar. I och med att hon fört in professionsperspektivet i ett konstvetenskapligt sammanhang blev denna bok till värde även för andra, – företagsekonomer inte minst och arbets- och organisationspsykologer/sociologer dit en av oss räknar sig.
Som docent och universitetslektor breddades hennes konstvetenskapliga insatser. Vid sidan om författandet tog undervisningen stor plats. Hon talade särskilt gärna om de många studieresor i Europa som hon organiserade för institutionens doktorander. Efter sin aktiva tid vid Uppsala universitet fortsatte hon att varje dag vandra upp till universitetsbiblioteket för att läsa och skriva. I Senioruniversitetets regim höll hon mycket uppskattade föreläsningar om konsthantverk och design.
Gunilla var outtröttligt nyfiken på nya konstyttringar, lusten att diskutera och utbyta åsikter var obruten hela hennes liv. Hon var en trofast vän full av vitalitet och med en finstilt humor. Saknaden blir stor.