Göran växte upp i Stockholm och tog studenten vid Norra Real 1937. Somrarna tillbringades till största delen med släkt i Finland och på Åland. Där lärde han sig tidigt att älska skärgårdslivet med fiske, båtar och natur. Han träffade många originella personligheter bland öborna som delgav honom mustiga historier.
Han började sina studier i kemi och biologi vid Stockholms högskola innan utbrottet av andra världskriget. Under kriget låg han inkallad vid kustartilleriet bland annat vid Söderarm. En viktig del av tjänstgöringen var meteorologiska observationer och prognoser, något han sedan fortsatte med livet ut, bland annat genom att ge ut en bok om Ålands väder under 1900-talet.
Parallellt med militärtjänsten tog han sin examen och sökte sig efter kriget till Lantbrukshögskolan i Ultuna. Där jobbade han kvar till sin pensionering. Han disputerade vid Uppsala universitet 1959 och blev professor i växtfysiologi vid SLU 1977. Hans forskning om mitokondriernas funktion hos växter uppmärksammades internationellt. Han var också en mycket aktiv botanist och mykolog.
Göran var en uppskattad lärare för flera generationer agronomer, hortonomer och landskapsarkitekter. För honom var det viktigt att koppla växters strukturer och funktion till deras roll i naturen och odlingen. Otaliga var hans historier om skol- och universitetstiden i Stockholm och åren som lärare och forskare på Ultuna med alla karaktärsstarka lärarprofiler och kolleger han mött.
Göran gifte sig med Gunvor 1953 och familjen levde ett aktivt friluftsliv. Det var svamp och bärplockarutflykter på hösten, skidor på vintern och turer med ekbåten Siken i den åländska skärgården på somrarna. Han engagerade sig i Ålands historia och natur och skaffade sig en förnämlig samling av Alandica.
Han var en varmhjärtad pappa som månade om barn och barnbarn. Livet ut fortsatte Göran att odla sina intressen och skaffade sig också nya vänner högt upp i åren, inte minst genom sitt aktiva levnadssätt och sin underhållande berättartalang.