Göran Möller föddes i byn Rättsel i Norrbotten. Han utexaminerades från Skogshögskolan 1956 och började då arbeta på dåvarande Ljusne-Woxna AB.
År 1967 rekryterades han till det nystartade Institutet för skogsbättring för att leda gödslingsavdelningen.
Inledningsvis skulle han samordna de försök med kvävegödsling som skogsföretagen själva anlagt. Efterhand flyttades fokus till de nya, mer vetenskapliga fältförsök som han lät anlägga. Resultaten från dessa gav skogsföretagen allt säkrare rekommendationer för bästa gödselmedel, gödselgivor och beståndsval för lönsam skogsgödsling.
I början av 1980-talet insåg Göran att miljöfrågorna skulle bli allt viktigare. Många av de gamla fältförsöken återanvändes nu för att följa upp gödslingens effekter på markkemi och flora. Nya försök anlades också för att se hur gödsling påverkade kväveutlakning och markförsurning. Tack vare dessa studier är i dag skogsgödsling sannolikt den åtgärd i skogen som är bäst genomlyst från miljösynpunkt.
Gödslingsförsöken kom också med viktiga pusselbitar i 1990-talets debatt om markförsurning och skogsdöd. Görans slutsats var att hoten var överdrivna, något som senare bekräftades av andra forskare.
I dag används en del av de gamla fältförsöken åter i ett nytt sammanhang, nu för att bedöma hur klimatförändringar kan påverka skogens tillväxt och näringsstatus.
Vi som hade förmånen att arbeta med Göran vet att han brann för sitt ämne och hans entusiasm fick vårt arbete att kännas meningsfullt. Vi tänker på våra stundom livliga diskussioner vid fikabordet med stor värme.
Göran har starkt bidragit till dagens goda kunskap om sambanden mellan skogens tillväxt och växtnäring. Tack vare hans insats står svensk skogsnäring på lite säkrare grund inför en osäker framtid.