Gerd växte upp i Borås i en familj med tre syskon. Hon började läsa medicin i Uppsala 1950 och träffade där sin blivande make Magnus Michaëlsson, som också utbildade sig till läkare. Gerd kom senare att specialisera sig på hudsjukdomar och blev i hela sitt liv trogen Akademiska sjukhuset.
Tidigt påbörjade hon ett kliniskt forskningsarbete tillsammans med blivande professor vid hudkliniken, Lennart Juhlin. Samtidigt växte familjen – Gerd och Magnus fick fem barn. Gerd kom att forskningsmässigt att specialisera sig på födoämnesallergier vilket ledde till disputation och docentur 1969. Hennes engagemang för patienterna var omvittnat stort och arbetsdagarna långa och intensiva. Under 70- och 80-talen blev hon klinisk lärare, överläkare och vikarierade långa perioder som professor, för att senare bli verksamhetschef och ordinarie professor i dermatologi och venereologi 1992.
Utöver sitt engagemang i patienterna och forskningen ägnade Gerd stort kraft åt undervisning av läkarstuderande och blev snart en förebild för många kvinnliga läkare. Efter pensioneringen 1997 fortsatte hon att forskare med oförminskad energi framförallt kring en gåtfull variant av psoriasis – pustulosis palmoplantaris – som mestadels drabbar kvinnor, särskilt rökare. Intressanta fynd gjordes rörande svettkörtlarnas betydelse för sjukdomslokalisationen på händer och fötter och rökningens negativa inverkan på åkomman.
Tyvärr drabbades Gerd vid 73 års ålder av en stroke som nedsatte hennes talförmåga och försvårade såväl social samvaro som den fortsatta forskningsaktiviteten. Med åren blev dock talet bättre och hon fick med sina nära och kära, många av dem boende i Uppsala med omnejd, leva flera år till i huset i Norby som varit familjens hem sedan 60-talet och där hon kunde njuta av naturens växlingar.
Gerd blir ihågkommen som en varm och medkännande människa, med sinne för humor, stor arbetskapacitet och höga krav på sig själv. På jobbet stod hennes dörr alltid öppen för personliga samtal med kollegorna. Hennes tjänsterum, där flitens lampa ofta lyste både kvällar och helger, var fyllt av pappershögar, textböcker och inte minst av barnens gamla foton och teckningar. Gerd var alltid djupt engagerad i och mycket stolt över sina fina barn.
Hon lämnar ett ljust minne efter sig.
För kollegerna på hudkliniken, Akademiska sjukhuset