Folke Andersson växte upp i östra Småland, kom senare till Jönköping och studerade i Lund, där han disputerade 1970. Han flyttade strax därefter till Uppsala, där han hade sin huvudsakliga forskarkarriär. År 1979 utnämndes han till professor i terrester ekologi på SLU i Uppsala. Efter sin pensionering 1998 flyttade han till Larv, men hustruns arbete för EU i Bryssel förde honom även dit och till Luxemburg.
Folke kom att betyda mycket för svensk forskning. Han bidrog till att etablera ekosystemekologin som vetenskapligt ämne i Sverige genom att leda två stora projekt, Barrskogslandskapets ekologi och Gårdsjöprojektet. De vetenskapliga resultaten av dessa projekt har kanske främst kommit andra tillgodo, men Folke var en generös person som mer såg till de vetenskapliga resultaten än till sin egen ära. Senare blev Folke alltmer engagerad i forskning om hur man skulle kunna motverka skogsskador och markförsurning. Detta resulterade i ett forskningsprogram om skogsmarkskalkning och det s k Skogabyprojektet. Efter pensioneringen var Folke med om att bygga upp ett nätverk för långsiktiga skogliga försök i Europa. Hans många kontakter ledde honom till USA, Kina, Japan, Venezuela, Australien och Nya Zealand.
Folke hade en bred bildning och var en genuint social person. Han gillade att laga mat och bjöd gärna in besökande utländska gäster till sitt hem, där han ofta avslutade med en liten överraskning i form av en svensk specialitet - surströmming. En promenad med Folke ute i naturen, där han trivdes, var alltid lärorik eftersom Folke med sin växtekologiska skolning kunde peka ut växter och växtsamhällen som man passerade. Folke brydde sig om sina medarbetare. Vi saknar hans goda humör och generositet, och våra tankar går nu främst till hans närmaste familj.