Eva växte upp i Lycksele – som ett av fyra syskon till apotekarfamiljen Rut och Ragnar Weström. Efter utbildning på Statens Sjuksköterskeskola i Stockholm mötte Eva Sven i en tango. Eva följde Sven till USA, där de hastigt och lustigt gifte sig. Eva arbetade ett år på ett sjukhus tillhörande University of Chicago med utvecklande av Per Ödmans kateterteknik innan det var dags att åka hem till Sverige och föda Anna och snart Fredrik. Klas kom snabbt därefter, men landade i Genève. Lisa föddes och på utflykterna till Jurabergen var det fullt i den blå Saaben med bakåtvänt andrabaksäte. Eva trivdes i Grand Saconnex, särskilt med vår hemhjälp Lola och den spanska livsstilen.
Åter i Sverige och Sunnersta var Eva navet som hela familjen snurrade kring. Middagar och kalas, ugnen gick ständigt. Det var inget problem att ha fest i tvättstugan. I all enkelhet och anspråkslöshet, då trivdes hon bäst, med varje gäst – japan, ryss eller bästa grannen. I sjuttiotalets anda var hennes bohemiska stil en viktig signal att det som betydde mest var hälsan, kroppsligt och mentalt. Damm i hörnorna kom på andra plats.
Eva arbetade med psykiska sjukdomar på Eknäs skolhem, och på Kronåsens barnsjukhus. Medkänslan för ungdomarna följde med henne hem. Eva fann sig ibland ensam bland hemmets alla sysslor. Det kunde då hända att hon strejkade, vilket var en läxa för oss runt henne.
Eva fortsatte under hela sin yrkesverksamma tid att vidareutbilda sig. Hon arbetade i längre perioder som skolsköterska, som distriktssköterska och en kortare period som vårdlärare i Uppsala. En anställning som första skolsköterska i Uppsala kommun – en samordnande roll för alla skolsköterskor i kommunen – avslutade Evas yrkesverksamma liv.
Under många år var Eva aktiv i Majblomman. Vi minns fantastiska valborgshelger med mat och forsränning från balkongen på Östra Ågatan, men med fokus på majblommeförsäljning. De intäkter hon och alla barnbarn genererade var välkommet. Vi är stolta över denna gärning.
Evas prioritet var människan, vilket även märktes under den långa och svåra sjukdomsperioden. Med intresse och glimten i ögat ville hon leva. Vår älskade mor – vi kommer att sakna henne enormt.