Under vårvintern har vår vän och kollega Eva Brylla lämnat oss för alltid. Därmed förlorade den nordiska namnforskningen en central företrädare med goda kontakter också utanför Norden. Som chef och forskningsledare inom Institutet för språk och folkminnen var hon mycket dugande, framgångsrik och uppskattad. Betydelsefullt blev hennes samarbete med universitetet (Seminariet för nordisk namnforskning), där hon var docent.
Under tidigare forskarår var Eva inriktad på ortnamn. I sin doktorsavhandling (1987), ett värdefullt och efterlängtat arbete, undersöker hon viktiga frågor rörande formutvecklingen hos äldre svenska ortnamn. Senare kom hon att främst ägna sig åt personnamnsforskningen, där hon blev en ledande gestalt. Binamn var ett av hennes huvudämnen – hon belyste t.ex. det omdiskuterade binamn som bars av Emund Slema, den siste konungen av Uppsalaätten – men hon var en auktoritet också i fråga om moderna förnamn och efternamn. Ett viktigt arbete utförde hon i expertgruppen Namnlängdskommittén. Dess verksamhet presenteras i den av Eva redigerade Namnlängdsboken. Historien bakom namnen i almanackan (2000). Hennes Förnamn i Sverige. Kortfattat namnlexikon (2004) är ett oumbärligt lexikon för den som vill lära känna Sveriges förnamn, deras ursprung, ålder, betydelse och frekvens. Uppmärksammade och betydelsefulla var också hennes studier rörande efternamn. I sin bok Andersson, Pettersson, Lundström och ... Beachman (2009) presenterar hon efternamnsskicket i de nordiska länderna, England och Tyskland. Hon motarbetade energiskt och oförfärat negativa tendenser vid tagandet av nya svenska efternamn. För sina insatser som namnvårdare belönades hon med ett pris från Svenska Akademien. Som namnexpert framträdde hon ofta i olika medier.
Eva var lugn, vänlig, rak, optimistisk och konstruktiv i svårlösta lägen. Hon lämnade oss alltför tidigt i stor saknad, men vi kommer att med tacksamhet minnas henne som forskare och medmänniska.