När Eva och hennes man Per flyttade till Knivsta lärde vi känna dem genom musiken. Evas stora kunnande inom den klassiska musiken samt hennes nyfikenhet på annan musik gjorde henne engagerad i Knivsta musikliv, i körer och som violast i Knivsta Kammarorkester. Knivsta Musiksällskap som bildades på 70-talet förde en tynande tillvaro i början av år 2002. Eva tog tag i det här och tillsammans, Eva som den optimistiska och alltid glada ledaren, ordnade vi en nystart på verksamheten vilket gör musiksällskapet till en nu väl fungerande och viktig del av musiklivet i Knivsta. Eva sparade aldrig på krutet och hennes insatser, som alltid var ideella, var i sanning enastående. Eva ledde också kurser och musikaftnar med opera och klassiska verk. Hennes berättarkonst gjorde henne mycket uppskattad av deltagarna.
1997 slogs Knivsta kammarorkester ihop med Mellersta Upplands Kammarorkester. I den nya orkestern togs Evas berättarkonst tillvara, hon blev vår presentatör vid konserterna och hon berättade om kompositören, om verken och historien runt dem. Hon ledsagade publiken in i musiken på ett charmigt, roande och oerhört kunnigt sätt, det fanns gånger då publiken minns mer av vad hon sagt än hur vi spelade. Evas organisationsförmåga kom väl till pass då hon som vår ”notfogde” under en sommar städade upp och ställde i ordning vårt notbibliotek så att det blev överblickbart. När hon hade gjort det, såg hon till att ordningen bibehölls.
Eva älskade att spela. Hon var med och repeterade trots sin sjukdom och klagade aldrig över smärtor. Hennes optimistiska livssyn gjorde att hon orkade mycket mer än vi andra. Evas glädje och stolthet över barnbarnen Andreas och Marius, som mycket kvalificerat spelar violin respektive cello, gick inte att ta miste på och hon delgav mig gärna deras utveckling.
Våra tankar går till hennes man Per och sonen Tomas med familj.
Vi, dina musikvänner, saknar dig oerhört mycket.