Jag lärde känna vännen Wicke som klasskamrat i realskolan i Uppsala Högre Allmänna Läroverk (numera Katedralskolan) 1958. Vi kom tillsammans med några andra att bilda ett kamratlag, som stod sig långt efter skoltiden. Nu var Wicke ingen skolmänniska, utan trots (eller på grund av) ärftlig ”belastning” – hans far var språkprofessor och hans mor står i adelskalendern – hoppade han tidigt av gymnasiet och fick anställning på universitetets vaktmästeri. Han kom där så småningom att bli en uppskattad expert på datorer för universitetets centrala administration. Sin tjänst avslutade han dock långt innan pensionens inträde.
I sina tidigare år var han en mångsysslare med ständigt nya uppslag och intressen, såsom fotoframkallning, smalfilm, skoltidningsproduktion med eget tryckeri, modelljärnvägsbygge, etc. Han initierade ett köp av en tomt på Bahamas för några av oss (även om ingen någonsin kom dit). Hans pojkrum på Linnégatan var under många år samlingspunkten för gänget på kvällar och helger. Lite högre upp i ålder blev han mycket bilintresserad och ägare till bl a en Jaguar, en Oldsmobile och en VW-bubbla årgång 1950 med små, dubbla bakrutor.
1970 gjorde vi med en tredje kamrat en längre bilresa i det kontinentala Europa; missade en Rolling Stones konsert i Amsterdam men Wicke fick en autograf i sin keps av Jochen Rindt efter det bevittnade Formel 1 GP-loppet i Österrike. Det skulle bli Rindts sista lopp; ett par veckor senare dödskraschade han i träning inför nästa lopp, men blev postum världsmästare. Kepsen blev en klenod.
Wicke var en skicklig tecknare och jag har stora porträtt av Bo Bergman, Einstein och Schopenhauer från hans hand på väggen. Hans kluriga teckningar förekom ofta i universitetets dåtida personaltidning. Han gjorde även medaljonger i plast, metall och gips. I 30-årsåldern skrev och illustrerade han två barnböcker, som blev mycket omtyckta och hade förtjänat en större spridning än den inom den närmaste vänkretsen.
Sedan vi andra skaffat familjer, blev han alltmer ensam, lämnade sällan Uppsala och umgicks, sedan föräldrarna hade gått bort, i stort sett endast med sin syster med familj. Istället för mänskligt umgänge samlade han på sig mångahanda saker, till exempel en rustning, ett speciellt badkar och ett omfattande filmbibliotek. Bortsett från tyngden av en allvarlig sjukdom de senaste åren kom, tror jag, livet så ändå att gestalta sig ungefär, som han själv ville. Vi i gänget minns Wicke, främst för de friska fläktar han förmedlade i ungdomstiden.