Efter sexårig folkskola fick Erik så småningom anställning vid järnvägen med utbildning till banförman. Påhejad av sin blivande hustru började han läsa per korrespondens vid NKI, och tog en realexamen.
Erik hade ett stort litteraturintresse och förestod IOGT:s lilla bibliotek i Veddige. Som nygift flyttade han till Skepptuna där hans hustru blev lärare, Erik pendlade till arbete på Socialinstitutet i Stockholm. Samtidigt med studierna arbetade han som ombudsman för IOGT-distriktet.
Tidigt engagerade han sig i arbetarrörelsen, fackligt och politiskt. Han medverkade i valrörelsen 1954 och knöt med sitt öppna och glada sätt många kontakter. 1955 gick flytten till Storvreta. Där fortsatte Eriks starka föreningsengagemang genom Arbetarekommunen och konsumentföreningen.
Han arbetade på socialförvaltningen i Uppsala. 1958 blev han invald i kommunfullmäktige och därmed en lång och framgångsrik kommunalpolitiks karriär. Bl.a. under elva år kommunfullmäktiges ordförande i Vattholma kommun. Att utveckla Storvreta ägnade Erik mycken tid åt genom en särskilt tillsatt kommitté, som han var ordförande för. Det blev ett lyckat projekt med betydande markförvärv och en omfattande småhusbebyggelse. Han invaldes i landstinget 1962 och under elva som ledamot hann han uträtta en hel del av betydelse för många medborgare. Han var bl.a. ordförande i Omsorgsstyrelsen under en mycket expansiv period. Upplands Lokaltrafik AB UL startades 1978 i hög grad genom Eriks energiska insatser. Han blev bolagets första ordförande. Efter flytten till Uppsala och vidare tjänstgöring vid Bärby Ungdomsvårdskola och Länsarbetsnämnden invaldes Erik i Uppsala kommunfullmäktige och gjorde där betydande insatser bl.a. som uppskattad ordförande under två mandatperioder.
Arbetet inom det socialdemokratiska partiet förde honom till ledamot i partidistriktets vu och till ordförande i Uppsala Arbetarekommun under åtta år. Den kooperativa verksamheten hade i Erik en aktiv företrädare. Han var ordförande i Konsum Uppsala under flera år och ledamot av Kooperativa Förbundets styrelse. HSB-rörelsen kom han i kontakt med när han arbetade med Storvretas utveckling och 1966 knöts han till HSB Uppsala. Först som ombudsman och efter några år som vd. En tjänst han hade till sin pensionering. Han tillhörde också HSB Riksförbunds styrelse under flera år.
Erik var en person med stor arbetskapacitet, som alltid hade tid och intresse för sina medmänniskor med ett öppet sinnelag och glimten i ögat. Han blev oftast och naturligt medelpunkten i glada vänners lag. Jag och många med mig har förlorat en synnerligen god vän!