Vår farfar/morfar föddes i Malmberget 1917 och flyttade redan som femtonåring till Uppsala. Här utbildade han sig till läkare, ett yrke han var mycket stolt att utöva. Med sin rakryggade gångstil och fasta handslag gjorde han ofta ett starkt intryck på de som kom i hans väg. Patienter, gymnastikkamrater och vänner minns honom som en ärlig man med stor medkänsla.
Vid sidan av läkaryrket kretsade mycket i Eriks liv kring den stora familjen. Tillsammans med vår farmor/mormor Britta, som han gifte sig med 1945, fick han sju barn. Familjen tillbringade somrarna i stugan på Gräsö i Roslagens skärgård och gjorde många resor i Europa.
Till lägenheten i Luthagen stod dörren alltid öppen för vänner och släktingar. Medan Britta levde var det hon som hade huvudansvaret för middagarna, en uppgift som Erik var fast besluten att ta sig an efter hennes död. Trots saknaden efter Britta såg Erik nya möjligheter i livet. Han fortsatte att frekvent upprätthålla besöken på gymnastikhallen, gå på konserter och ta sina dagliga promenader.
I en tid när det mesta ska gå snabbt fungerade Erik och hemmet i Luthagen som en välbehövlig ventil. Med en outsinlig nyfikenhet följde han såväl det dagliga nyhetsflödet som familjens aktiviteter. Ständigt uppdaterad och med en sällsynt klokhet gav han oss barnbarn många goda råd. Det är med stor saknad vi nu går vidare utan honom.
Barnbarnen genom