”Vi blev mycket fast rotade i Vaksala. Prästgården och Kyrkbyn var den yttre ramen kring en rik uppväxtmiljö för de sju prästbarnen”. Så skriver Erik Ehn i en artikel i ”Minnen från prästhem i ärkestiftet” år 1960. Att barndom och uppväxt är betydelsefulla för en människas vidare väg genom livet, gav Erik bevis på med sina stora framgångar inom den svenska bankvärlden, ordförandeskap i STF och många andra åtaganden.
I den generösa och stimulerande miljön, som prästgården i Vaksala var, odlades de religiösa, kulturella och konstnärliga värdena under ledning av den sedermera legendariske fadern kyrkoherde Oskar Ehn och hans hustru Inez. De sju barnen, Erik som nummer tre i syskonskaran, fick tidigt ta del av en rik församlingsgemenskap. En strid ström av besökare kom dagligen till prästgården med de för alla och envar öppna dörrarna. Där mottogs Kyrkliga Ungdomskretsen, scouterna, syföreningen, andra sockenbor och grannar samt släktingar.
Erik behöll livet igenom sitt intresse för barndomens uppländska hembygd. Genom Eriks mångåriga engagemang i Oskar och Inez Ehns minnesfond har Vaksala hembygdsförening erhållit stort stöd bland annat till dokumentation och upprätthållande av museet i kyrkboden. Grunden till samlingarna i museet består av mamma Inez insamlade allmogeföremål från socknen.
Vaksala hembygdsförening känner i dag stor saknad efter Erik, men också tacksamhet till ”bygdens son” för allt intresse han visade föreningen under många år.