När jag växte upp i Morkarla hade Eric flyttat från min grannby Österby, där hans föräldrar drev ett litet jordbruk. Han fick tidigt hjälpa sin far Albert i skogen med kolning och annat skogsarbete. Eric jobbade även i flera år som snickeriarbetare innan han blev arbetsförmedlare i Gimo.
Det var först vid kommunsammanslagningen med Östhammars kommun som jag och Eric kom att träffas mer regelbundet. Eric var förtroendevald för socialdemokraterna i Olands kommun och blev ledamot i det nya fullmäktige och i kommunstyrelsen, jag valdes in som representant för centerpartiet.
Eric var en god representant för och läromästare i hur det demokratiska arbetet fungerade. Eric var en respekterad ordförande i kommunfullmäktige.
Många blev resorna från Alunda till våra gemensamma uppdrag då vi kunde känna samhörigheten med vår hembygd i Morkarla.
Olands hembygdsgille fick under årens lopp också del av Erics fantastiska minne i arbetet med skrifter om bygdens historia. Dessutom fick man del av hans snickeriarbeten på Alundas muséer.
När Eric flyttade till Prästgårdsvägen 12 blev kvällsbesöken långa och en timme bara försvann i hans sällskap. Vi delade dråpliga berättelser om folk och fä i våra hembyar.
Dagens politiska beslut i kommunen följde vi noga och vädrade våra synpunkter över hur vi skulle ha hanterat samma frågor om vi hade suttit kvar.
Eric hade respekt för att folk hade olika uppfattningar och respekterade fattade beslut.
Vi är många som kommer att sakna Erics precisa minne om både allvarliga och roliga händelser som han delade med sig till oss i Olands hembygdgille och i Östhammars kommun.