Elisabeth växte upp i Saltsjöbaden med undantag ett par år i Storlien, där hennes far var stationsmästare. Många är de berättelser som vi fått tagit del av från hennes uppväxt, skoltid, arbetet på försäkringsbolaget Skandia och hennes skidresor till Storlien.
Fyrtio år gammal gifte sig Elisabeth med John Ringström och bosatte sig Uppsala. Senare blev sommarstället i Järlåsa deras fasta boplats, döpt till Förlagsgården efter deras verksamhet, som drevs tillsammans med svåger och svägerska. Umgängeskretsen var stor, alla var hjärtligt välkomna. När Elisabeth miste sin man John, gifte hon om sig vid 75 års ålder med sin skolkamrat Eje Wising. Hon lämnade så småningom Förlagsgården och flyttade som änka till Västerås, 88 år gammal.
Elisabeth hade ett stort samhällsengagemang. Intresset för konsten fanns med från hennes uppväxt. Delaktigheten i politiken delade hon med sin man John. Många var de telefonsamtal när vi dryftade det politiska läget inom och utanför EU:s gränser och höstens bekymmersamma läge oroade henne mycket. Elisabeth som hade upplevt två världskrig och bevistat Olympiaden i Berlin 1936 med allt som följde därefter.
Men hon hade också ett passionerat idrottsintresse, ingen idrottstävling på TV gick henne förbi och hon höll reda på resultat och vilka som hamnade på prispallen med en beundran över ungdomars prestationer.
Elisabeth var en enastående person, många många gånger samlade hon unga och gamla till trevliga luncher, middagar och julgranstagningar. Säg det barn som inte minns fläskpannkakan på Förlagsgården, gott, lättsamt och humoristiskt. Det känns som en ynnest att fått ha Elisabeth som nära vän i familjen som en förlängning av ens föräldrars vänkrets. Hon gladde sig åt egna och andras födelsedagar, hon älskade fest. Sista gången vi sågs sa hon ”skynda er hit ” och vi kom. Vi skulle åter ha träffats dagen före hennes 106 årsdag var det bestämt, så blev det ine.
Elisabeth förblev evigt ung, alltid intresserad och kristallklar. Hennes devis var ”se inte bakåt, se framåt”, den devisen var hennes ledstjärna. Hon fick ett fantastiskt långt och innehållsrikt liv. En förtjusande dam, ett uttryck som Elisabeth själv ofta använde.