Så nås vi då inte oväntat av beskedet att Elisabeth Hermodsson också gått ur tiden. Hon skulle fyllt 90 år i september.
Och hur beskriver man ett tomrum?
Elisabet Hermodsson var medlem i Uppsala Konstnärsklubb, en av de ursprungliga. Senast ställde hon ut sina dikter-teckningar år 2011 i Åhuset Walmstedtska gården. Det var en mycket lyckad utställning men ändå kanske inte helt rättvisande för och med det stora som Elisabet betytt för vårt Kultursverige. "Disa Nilssons visor", "Vad gör vi av sommaren kamrater?". "Synvända". Texter. Teckningar. Engagemanget för vår värld.Feminismen innan ordet ens var uppfunnet. Att i ett minnesords begränsade format beskriva Elisabets betydelse för Kultursverige är i det närmaste ogörligt. Men det som kanske är Elisabets avtryck, det ändå lågmälda samtidigt som det kraftfulla tilltalet i debatten. Och också här, en tecknare, någon som gestaltar, med linjen, strecket. Med ordet. Förmodligen har Elisabet också varit en inspiratör för många av klubbens medlemmar.
Våra tankar går till Elisabets familj. Och, slutligen tänker vi, som någon skrivit i sociala medier; nu dansar de säkert, de två över sommarens hedar.