Efter läkarutbildning i Uppsala blev Ebba hjärtläkare vid Akademiska sjukhuset. Hon disputerade 1972 på aortainsufficens (ett klaffel i hjärtat). Efter avhandlingen fortsatte hon att forska på bl.a. endokarditer (infektion i hjärtat) och aortaaneurysm (sjukdom i stora kroppspulsådern).
Genom sin höga kompetens och varma personlighet med omsorg om patienterna var Ebba en förebild för kollegorna speciellt för oss kvinnliga läkare i en generation då det endast fanns få kvinnor i läkarkåren. Särskilt få kvinnliga läkare var docenter och överläkare vid Akademiska sjukhuset.
På laboratoriet för klinisk fysiologi, där flera av oss arbetade, var Ebba Enghoff enormt respekterad. Genom sina noggranna patientundersökningar, bland annat genom att lyssna på hjärtat, kunde hon komma fram till samma diagnos som för andra krävde ultraljud, kateterisering med mera. Hon började undersöka hjärtpatienter under en tid då det inte fanns olika tekniska diagnostiska hjälpmedel. När Ebba gick i pension blev hon genast ombedd att återinträda i tjänst bland annat för att lära läkarstudenter att lyssna på hjärtat. Efter ett förslag från URQL (Uppsalaregionens qvinnliga läkare) 2005 fick en föreläsningssal på Akademiska sjukhuset namnet Enghoffsalen till hennes ära.
Trots sin stora skicklighet och alla kunskaper satte sig Ebba aldrig på några höga hästar. Även den yngste läkare under tillfällig tjänstgöring på hjärtavdelningen 60 F blev mycket väl bemött. Hon stöttade även utländska läkare.
Ebbas stora gästfrihet var omvittnad. Alla kvinnliga läkare som tjänstgjorde på hjärtavdelningen blev hembjudna på middag med utsökta trerättersmenyer i hennes vackra hem. Allt var perfekt ordnat. Viktigare än allt det yttre var dock Ebbas vänliga väsen och omsorg om gästerna. Vi är stolta över att få ha varit hennes vänner och kommer alltid att minnas Ebba med mycket stor värme och enorm tacksamhet. Och saknaden är stor.