Dick började sin utbildning hösten 1945 vid Skolan för Bok- och Reklamkonst som stod under ledning av bokkonstnären Akke Kumlien och låg högst upp i ett hus med utsikt över takåsarna mot Jacobs Kyrka.
Han lärde kalligrafi, och även bokhistoria av av Kumlien själv. Teckning var ett markant inslag och så tillkom ett antal specialområden där typografi var det som fascinerade och vägde tyngst.
Följande år kom han in på Grafiska Institutets tvååriga linje men först efter en intensiv sommar som praktikant i sätteriet hos Bröderna Lagerströms. Han hade sökt till kursen på uppmaning av skolans rektor, Bror Zachrisson, som även ordnat med praktiktjänstgöringen.
Med diplom från Grafiska Institutet var han två år senare väl förberedd för anställning som grafisk formgivare eller faktor i ett Stockholm som fortfarande var en industristad med den grafiska på tredje plats och alla större bok- och tidskriftsförlag inom räckhåll. Flera höll sig med fast anställda formgivare och för hans del blev första anhalten ett tryckeri inom Esselte-koncernen men han rekryterades några år senare till Rabén & Sjögren som förlagsfaktor och formgivare. I november 1956 gick flytten till Uppsala och en plats som ateljéchef vid Almqvist & Wiksell.
I sin gärning valde han de anspråkslösa formaten och detaljernas estetik – i yrket, i typografin och bokkonsten, i den fotografiska bilden och så även i konstruktionen och återgivandet av världen i liten skala. Samtidigt var han något av en äventyrare även om det inte var äventyret i sig han sökte, utan mer detta att se och känslan i ny kunskap.
Det var lätt att tycka om Dick. Till sinne och sätt var han påfallande ung och vänligheten hans natur. Entusiasmen och känslan för dem och allt det som låg honom nära, den var tydlig. Han föreföll vara igång med något mest hela tiden. Förmågan att fullfölja sina intentioner är inte alla given men hos Dick fanns den. Han gjorde alltid klart.
Med beundran och uppskattning.